Browsing Conference Contributions /LS SOL by Title

Assessments in Virtual Environments
Lundgren, Björn; Natterstad, Anders; Attström, Rolf : Netlearnng2002, Conference, Ronneby (2002)	conference PAPER

Campus space – a place for learning?
Leijon, Marie (2012) 6th International Conference on Multimodality (6-ICOM), Institute of Education, , London University. 22 August – 24 August 2012	other

English abstract:

6th International Conference on Multimodality August 22 – 24 2012 Institute of Education, University of London Campus space - a place for learning? Marie Leijon, Malmö University This paper presents an ongoing postdoctoral research project with the ambition to contribute with knowledge on the interplay between space, interaction and learning in higher education. What kind of rooms do students meet in formal campus activities and how are they designed? How are students and teacher interacting using resources afforded by the room? These are some of the questions that the project aims to examine. Space, place and room are familiar words, denoting common experiences. Space is sometimes used to discuss room and interplay between interaction and learning. In Swedish the words “rum” and “plats” could refer to a physical organization of the environment and the social aspects of the same, that is, we are located in spaces but acting in places. But this paper connects to the idea that both place and space are social products with different systems of practices. Traditionally on-campus education is associated with lecture theatres and tutorial rooms and the physical room as such is often taken-as-given. Thus the room in higher education as a place for learning is open to question. Space, interaction and learning in higher education are under-researched topics compared to similar research with focus on schools. There is, however, a field in social semiotic studies focusing on the interplay between human interaction, space and learning in schools. This approach also highlights how physical environment, as part of the setting, constitute an essential element in communication. Social semiotics also affords a way to understand and explore space as three-dimensional texts. For theoretical anchoring, the research draws upon a design theoretical perspective called “Designs for Learning” (Selander & Kress, 2010) to understand the activities in the room and space as a part of a setting, all in relation to the concept of design. But this paper also discusses how space in higher education can be organized as semiotic resources. It connects to Halliday´s metafunctional theory (1978) investigating space as three-dimensional texts using Halliday´s notion of three communicative functions. The research is illustrated with examples from on campus teacher education using video observations to analyse two kinds of classrooms and interaction of a group of teacher students and their teacher in the same formal spaces.

e-seminariers betydelse i nya yrkeslärarutbildningen
Amhag, Lisbeth (2012) Nordyrk konferensen 2012, 11-13 juni 2012 på Roskilde universitet, Danmark	conference PAPER

Swedish abstract:

Yrkeslärarutbildningen förändrades i Sverige 2010, från att ha omfattats av 180 högskolepoäng till att innefatta 90 högskolepoäng. I den nya yrkeslärarexamen ingår en utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng. Malmö högskola organiserar från och med vårterminen 2012 den nya yrkeslärarutbildningen på hel- och halvfart, såväl högskoleförlagd som på distans. Syftet är att genomföra en professionsinriktad utbildning för undervisning i yrkesämnen där yrkes/ämneskunnande, yrkesdidaktik och moment inom den utbildningsvetenskapliga kärnan integreras. I yrkeslärarutbildningen ingår sex kurser på grundnivå, varav fem är niopoängskurser med verksamhetsförlagd utbildning om sex högskolepoäng. Utbildningen avslutas med ett yrkesdidaktiskt utvecklingsarbete om15 högskolepoäng. Samtliga kurser har stark koppling till yrkesutbildning och yrkesdidaktik. Under utbildningen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som yrkeslärare i den verksamhet som utbildningen avser (SFS 2010:1064). Forskningen jag arbetar med under Malmö högskolas tvååriga postdoktorprogram (2011-2013) är att utveckla högskoleutbildningars utmaningar i en föränderlig omvärld. Syftet med mina studier är att undersöka och analysera pedagogiken i distansundervisning och nätbaserat lärande med fokus på lärande och bedömning i interaktiva e-mötessystem. De huvudsakliga frågeställningarna är: • Vilka effekter (potential, påverkan, intryck) och mervärden (behållningar, förtjänster) ger kollaborativa e-seminarier för studenters lärande och utveckling på distans? • Hur kan kursuppgifter bedömas och examineras i en nätbaserad multimodal lärmiljö? Metodmässigt följer jag 20 yrkeslärarstudenter under olika e-seminarier i e-mötessystemet Adobe Connect (http://connect.sunet.se), där studenter och lärare kan kommunicera via chatt, röst och webbvideo F2F (face-to-face) för att ha genomgångar om kursuppgifter, begrepp, litteratur etc., men också diskutera, ge/få kamratrespons, samarbeta med hjälp av gemensamma anteckningar och whiteboard, visa skärm och program för andra, presentera medieproduktioner samt redovisa kursuppgifter. Samtliga e-seminarier spelas in, sparas och läggs ut i efterhand för visning online, repetition, granskning och vidare reflektion och analys. Kommunikationerna kommer dels att analyseras utifrån känslan av self-efficacy under beteckningen computer self-efficacy, CSE (Bandura, 2002), d.v.s tron på egen förmåga, påverkan, output etc. att kunna utföra distansutbildningen på ett framgångsrikt sätt. Dels används teorier om datorstött samarbetslärande, vilka studeras under beteckningen CSCL (Computer Supported Collaborative Learning) utifrån förståelsen av språk, kultur och olika aspekter av den sociala miljön, men också sammanhangets och samarbetets betydelse för lärande och utveckling (Koschmann, 1996; Stahl & Hesse, 2008).

Amhag Nordyrk 2012 e-seminarier.pdf (2.130Mb)

Interactional resources used in dialogues between pupils with profoun...
Östlund, Daniel (2010) NERA's 38th Congress - Active Citizenship (Nordisk Förening för Pedagogisk Forskning) 11-13 March 2010	conference PAPER

English abstract:

Much of the research on school settings for pupils with profound and multiple learning difficulties (PMLD) has focused on the pupils special needs as learners and on what special skills teachers need to work effectively with the pupils (Ware, 2005 ; Nind, 2007 ). In a Swedish context there has been some research from an interaction point of view on pupils with PMLD focusing the interaction with their parents (Wilder, 2008 ), some research (Anderson, 2002 ) with a focus on interaction between pupils and staff has been made in a training school context. In the work with my thesis the overall aim is to explore, describe and analyze the use of interactional resources in everyday life in the special school and to explore how the pedagogical praxis is constructed out of the use of the participants’ interactional resources. The study also tries to explore what kind of learning- and socialization processes the special school setting offers the participants. This paper tries to explore interactional resources used by staff (teachers and assistants) and pupils with PMLD in everyday life situations in special school classrooms with a focus on what resources is used when members of the staff or pupils are trying to initiate and maintain interaction with each other. The study draws on a theoretical framework that is influenced by ethnometodological work, where the participant’s social actions and the participant’s methodical ways of making sense in a social setting are in focus. The design of the project is inspired by an ethnographic approach and is constructed as a classroom study. The empirical material is collected by participatory observations, by video recordings and by focus group sessions with the members of the staff. The data presented in this paper derive from video recordings that were made during spring 2009 in two training school classes and all together eight pupils (age 8-17 - two boys and six girls) and 10 members from the staff (two special teachers, music teacher, psychical education teacher and six assistants - all women) participated in the study. In this paper a small portion of the total video recordings (about 50 hours) is transcribed and analyzed. Detailed transcripts have been made out of the data from video recordings using conversation analytic notations considering both verbal and non verbal actions in the interaction between pupils and staff members. The analytic approach is inspired by Conversation Analysis (CA) and provides detailed analysis of the use of interactional resources used when the participants in the material initiates and tries to maintain interaction with each other. The results in this study are supposed to be of relevance for the understanding of the pedagogical praxis in the special schools and by studying interaction between pupils and staff in the special schools this paper also intend to explore patterns in the interaction and bring new perspectives on teaching and interaction in the special school for pupils with profound and multiple learning difficulties.

Final NFPF paper Daniel Östlund.pdf (401.3Kb)

Interpersonal Communication – a study about pupil’s with hearing loss...
Anderson, Lotta : 11th Biennial International Conference of the ISAAC (2004)	peer-reviewed conference PAPER

English abstract:

Interpersonal Communication – a study about pupil’s with hearing loss and intellectual disability Introduction The all-embracing aim of this study (Anderson, 2002) is to look closer into the com-munication in cases where Sign Language and Sign Supported Speech are used. In focus are pupils with hearing and intellectual disabilities. The starting point is that the participants in a communicative encounter are active and that each person contributes in their way to uphold the conversation. During the interpersonal encounter something happens and the consequences that follow are dependent on how different conversa-tion partners act and react in relation to the contribution of the other. Aim of the Study • To describe and interpret patterns of interaction, form, use and content in the communication of the participants. • To study the possibilities and obstacles within the environment as well as the individual, which might have an impact on the communication process. Method The study has a micro-ethnographical onset; data consists of video-observations dur-ing one year in eight school-classes, supplemented with questionnaires, interviews, field notes and participant observations. The subjects are nine pupils, their parents, classmates and school staff. Theoretical Frame Of Reference Bloom and Laheys (1978, 1988) model gives a collected representation of different factors that are important for language development. For the interpersonal communi-cation to work and develop, it is necessary to pay attention to the individual and the conversation partner as well as the social and physical environment. In this study WHO’s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF, 2001) has been used to describe the function, the activity and participation of the pupils. The contextual factors in the ICF can be related to Bronfenbrenners bio-ecological model (1989). This model describes different phenomena, which at different levels, proxi-mally (micro level) to distally (macro level), might have an impact on children’s learn-ing and development. In this study the model has been used to explain phenomena in the interpersonal communication and in the surrounding environment of the partici-pants, with the purpose to throw light upon the factors, which facilitates or obstructs communicative development of an individual. Result From the microanalysis of the video-observations patterns in the interpersonal com-munication were identified, which have been categorised in following spheres of inter-est: • Informal and formal conversations. • Content and course of the conversations. • The language as a tool When the children initiate informal conversations they often have a lot to tell. Mutual-ity occurs when both code and focus are in common. The informal conversations be-tween the partners are where the child is concerned characterised by participation and mutual exchange, existence of peer conversations, pleasure in communicating and ability to carry on a topic that is interesting. The adult participant adapts in greater extent to the perspective of the child in the informal conversation, supports and elabo-rates the initiative of the child, but can also pass on to become task-oriented and ruling if the linguistic activity of the child is low. In formal conversations do the non-linguistic expressions of the child seldom attract attention, the child has to force its way into the adult’s monologues, answer questions from the adults, carry out instruc-tions, adapt to the perspective of the adult and accordingly has a low level of participa-tion. The content in the messages which the parties convey in different conversations do not always correspond, i.e. they communicate about different things, which leads to mis-understandings, interruptions or that the conversation comes to an end. It is common that adults in communication and interaction with children with severely disabilities not wait for the response from the child. The adults often are too hasty or change too quickly into a different topic or action. The analysis of the video material has resulted in that three different ways of dealing with communication and language been sorted out. • The child that observes • The communicatively active child • The linguistically active child The results show that there are both possibilities and obstacles that respectively facili-tate and obstruct communicative and linguistic development. These can be related to micro-, meso-, exo and macro levels. The children’s communication was mostly func-tional, but the adults did not always notice their intentions. The pupils were met by staff members with varied skills in Sign Language and Sign Supported Speech and it was evident that their communicative and linguistic needs was not as a matter of course accompanied by a supportive environment that facilitated communication de-velopment. Peers as well as adults should be seen as important conversation partners and they should be supported in their roles as communicative and linguistic models for the children. Adult’s communicative and linguistic competence is partly inadequate, i.e. they do not adapt enough to their conversation partners. Nor is this competence sufficient, why adults ought to further develop their linguistic and social skills in the communication with children with intellectual and hearing disabilities. References Anderson, L. (2002). Interpersonal communication: A study about pupils with im-paired hearing in the special schools for the severely learning disabled. Malmö University: School of Education. Bloom, L. & Lahey, M. (1978). Language development and language disorders. New York: John Wiley. Bronfenbrenner, U. (1989). Ecological systems theory. Annals of Child Development, 6, 187–249. Lahey, M. (1988). Language Disorders and Language Development. New York: Macmillan. WHO. (2001). International Classification of Functioning, Disability and Health, ICIDH-2. http://www.who.int/icidh

ISAAC2004Abstract.pdf (23.32Kb)

Kommunikation inom sociala nätverk runt barn och ungdomar med stora k...
Anderson, Lotta : Vardagsliv – Livskvalitet – Habilitering, 10:e Forskningskonferensen. Örebro läns landsting: Psykiatri och habilitering. (2006)	conference PAPER

Swedish abstract:

Kommunikation i sociala nätverk runt barn och ungdomar med stora kommunikationssvårigheter Lotta Anderson Bakgrund Kommunikation och språk utvecklas mellan människor i samspel och en fungerande kommunikation är grundläggande för annan utveckling. Detta till trots är det många kommunikativa möten i vardagen som av olika skäl inte vidareutvecklas i positiv riktning. I den närmaste omgivningen, dvs. familj, släkt och vänner, förskola, skola och kamrater, skapas utvecklingsmöjligheter genom att personerna kommunicerar och berikar varandra på olika sätt. För att barn och ungdomar med stora kommunikationssvårigheter ska kunna utveckla sin kommunikation och sitt språk krävs kunskap och kompetens hos personer i det sociala nätverket (Blackstone & Hunt, 2002; Anderson, 2002). Projektets relevans och målgrupp Projektet består av två delar; där den första omfattar en enkätundersökning medan den andra inriktas på kommunikationsutveckling hos åtta familjer och deras sociala nätverk. Projektet förväntas belysa processen i det gemensamma lärandet då betydelsefulla närpersoner som finns omkring barn/unga med stora kommunikationssvårigheter samtalar kring bl a funktionshinder, kommunikation, delaktighet, faktorer som underlättar eller hindrar, lärandemiljöer, samtalspartnerns roll och kompetens (Light & Binger, 1998; WHO, 2004). Målgruppen är barn och ungdomar med stora kommunikationssvårigheter i åldern 5-25 år. Stora kommunikationssvårigheter innebär att kommunicera med någon form av symboler, men dessa räcker inte till för att göra sig förstådd eller att förstå i vardagen. Syfte Projektets första del syftar till att kartlägga och analysera föräldrars och yrkesverksammas uppfattningar Frågeställningarna handlar om kommunikation och dess tillämpning, samtalspartnerns roll, samverkansformer och kompetens samt vilka uttalade behov av stöd som finns och hur dessa kan tillgodoses. Den andra delen av projektet handlar om familjens sociala nätverk, dvs. i detta fall bestämmer familjen vilka som ska ingå i nätverket runt barnet/ungdomen. Åtta sociala nätverk är aktuella. Arbetet i dessa kommer att pågå i 1½ år och inriktas på att under handledning/utbildning som inkluderar videobaserad vägledningsinsats över tid, reflektion och dokumentation i syfte att utveckla förmågan som kommunikationspartner i relation till barnet/ungdomen. Metod För att få frågorna besvarade i projektets första del har postenkäter skickats till föräldrar och yrkesverksamma inom förskola/skola, habilitering, daglig verksamhet och fritidsverksamhet. Kartläggningen genomfördes nationellt. Resultat del ett Om barn och ungdomar. Alla de aktuella åldrarna finns representerade, men med en övervikt för åldrarna 8-14. Pojkarna är fler än flickorna. Kommunikationssätten är varierande och oftast kombinerade i form av tecken, bild och kroppsspråk men också i huvudsak teckenspråk eller tal. En dryg tredjedel av barn/ungdomar har någon form av kommunikationshjälpmedel, oftast till följd av motoriska svårigheter snarare än andra funktionsnedsättningar. Flertalet 2 barn/ungdomar har någon form av diagnos som grund till olika svårigheter, 19 olika diagnoser, som enda eller i flera kombinationer, förekommer. Flertalet har också habiliteringskontakt som bedöms som mer eller mindre tillfredsställande av föräldrarna. Nästan 2/3 av barnen/ungdomarna har en plan med mål som handlar om kommunikation/språk . Men det finns också små barn som inte har någon individuell plan, vilket kan betraktas som märkligt. De mål som beskrivs är ibland så generella att det kan ifrågasättas hur de kan genomföras och utvärderas och man träffas mestadels på de yrkesverksammas villkor. Om det finns en plan, oavsett vad den kallas, beror det i mindre utsträckning på hörselproblem (signifikant skillnad) än andra svårigheter (motorik, koncentration, syn)! Barn och ungdomar kommunicerar bäst i strukturerade situationer och mest i situationer som är motiverade, lustfyllda, har ett barn/ungdomsfokus och tillsammans med en partner som är engagerad, har fantasi, inger förtroende, är stresstålig eller m.a.o. är en kommunikativ "naturbegåvning" eller medvetet kunnig. För att ställa frågor, berätta, protestera, "hålla igång" ett samtal måste barn/ungdomar veta hur de ska gå till väga, vilket inte alltid är fallet. De strategier som används och hur framgångsrika de blir är ofta kopplade till barn och ungas personlighet, språklig- och kommunikativ utvecklingsnivå men också till omgivningens kompetens och form av respons. Föräldrar menar också att deras barn har mycket mer att uttrycka än de har uttrycksformer för. Om föräldrarnas uppfattningar: Mestadels är det mammorna som svarat på frågorna. Flertalet familjer är med i någon intresseförening, företrädesvis FUB, men också DHB. Ofta är de med i flera olika föreningar med koppling till någon av barnets funktionsnedsättningar och synpunkterna varierar från mycket stöd och gemenskap med föräldrar liknande situationer och olika utbud till inget stöd alls med avseende på kommunikation. Den som svarar på frågorna menar sig förstå barnet i något större utsträckning än övriga familjen. Kommunikationen försvåras med avståndet, dvs. släkt, vänner, grannar, kamrater förstår i mindre utsträckning. Än mer tydligt blir detta när man inte har någon gemensam referens, dvs. när budskapet är mer eller mindre okänt för kommunikationspartnern. Men föräldrar förlitar sig mer på andra vuxnas kompetens än jämnåriga runt barnet. Föräldrar menar att de i mycket liten utsträckning erbjudits att pröva alternativa kommunikationsutbud. Om de yrkesverksammas uppfattningar: De yrkesverksamma arbetar mestadels som lärare och specialpedagoger inom olika skolformer och logopeder inom habilitering. De anser, precis som föräldrar, att de förstår sina elever eller de barn/ungdomar som de arbetar med i större utsträckning än vad andra uppfattas göra. Men inte helt oväntat lika övertygade för egen del som föräldrar är. De yrkesverksamma (i skolan) menar å ena sidan att barn/ungdomar kan ses som "ensamma öar", som nästan aldrig kommunicerar med varandra. De menar också att det behövs vuxenstöd för att de ska "komma igång" med sin kommunikation. Men å andra sidan menar de att de skapar tillfällen så att kamrater kan samspela med varandra och att de vet vad som motiverar till kommunikation och samspel. De anser att det kan vara svårt att anpassa sig till barn/ungas tempo och intresse oftast till följd av att eleverna i grupperna har så varierande förutsättningar och behov. De största problemen med att arbeta med barn/unga med stora kommunikationssvårigheter är, menar de, att fånga alla i omgivningen - det finns en tröghet i systemet, den kommunikativa kompetensen, attityderna och förhållningssätt hos andra inom verksamheten skulle kunna vara mycket bättre. Det finns också kommunikationstillfällen som leder till missförstånd eller som 3 lämnas oförstådda och detta leder till stor frustration samtidigt som de menar att de i hög grad behärskar det kommunikationssätt som eleven använder. Likheter och skillnader: En del svar tyder på att föräldrar och yrkesverksamma har uppfattningar "om den andre" som inte sammanfaller när man tittar på varje grupp för sig. Uppfattningar som skulle kunna vara underlag för gemensamma diskussioner och leda till större tillfredsställelse. De yrkesverksamma menar att föräldrar har inflytande över insatser och utformning av planer. Föräldrar å sin sida anser att information om hjälp för att kunna kommunicera med sitt barn eller att få gehör för sina synpunkter inte varit tillräckliga. Således en fråga om delaktighet och att ge och få inflytande över företeelser som berör. De yrkesverksamma kan skriva såhär: "När man gör planer så krävs det att föräldrar vet vad de vill och vad barnet behöver", eller "det finns föräldrar som har svårt att acceptera sitt barns behov av teckenspråk", men också att "föräldrarna är stommen runt barnet - personal står för det pedagogiska kunnandet". Dessa uttalanden handlar om att inta olika roller men också att lägga över "bördan" på någon annan. De yrkesverksamma anser att elevernas behov mestadels tillgodoses. Föräldrarna (40 %) menar att de kommunikationsinsatser som erbjudits barnet och familjen inte varit meningsfulla. Detta formulerar de som att: "alla kring barnet kan tecken och kan avläsa", "logopeden tror oss inte när vi berättar", "skolan famlar mycket", "många tips men inget genomförande" men också "det vi fått har varit bra men för lite". Uttalandena handlar om kompetens, ansvar och trovärdighet. De yrkesverksamma anser att deras egna och föräldrarnas uppfattningar om barnets kommunikationsbehov stämmer överens och föräldrarna menar samtidigt att de ges möjlighet att diskutera barnets kommunikation med dem som regelbundet arbetar med barnet. Både föräldrar och yrkesverksamma har uppmanats att beskriva egna behov av insatser och stöd och kompetensutveckling och hur detta skulle kunna utformas. Vad gäller de yrkesverksamma så finns det ett önskemål som överskuggar allt annat - utbildning om och i tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och teckenspråk. Föräldrarnas önskemål är mer mångfacetterade, ligger på olika nivåer, och riktar blicken mot organisation, struktur och innehåll. De kan sammanfattas med följande ord: regelbundenhet, samverkan, förståelse, empati, likvärdighet, kunskap, lust och glädje. Reflektioner: Resultatet ger en mängd intressant information, men där fortfarande mycket återstår att bearbeta. Men så här långt kan några punkter lyftas fram. • Den vanligaste kommunikationspartnern till barn/ungdomar, oavsett deras ålder, är en vuxen. Vad får det för konsekvenser när vi vet att samspel och kommunikation med jämnåriga också är centralt för utvecklingen. • Barn/ungdomar kommunicerar som mest när upplevelsen är gemensam och väcker intresse och utmaning. • Både de yrkesverksamma och föräldrarna har föreställningar om "den andre". • Samverkan sker med och mellan många parter och där hänsyn måste tas till delaktighet, inflytande, begriplighet, meningsfullhet och ansvar. 4 • Alla uttalar ett stort behov av kunskap och kompetens om kommunikation och samspel. • Varje familjs behov är unika och måste tillgodoses genom ömsesidighet och respekt. Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden, Sunnerdahls handikappfond och Tysta skolan. Nyckelord: kommunikation, kommunikationssvårigheter, samtalspartner, sociala nätverk Referenser Anderson, L. (2002). Interpersonell kommunikation: En studie av elever med hörselnedsättning i särskolan. Malmö: Lärarhögskolan. Blackstone, S. & Hunt-Berg, M. (2003). Social Networks: Augmentative Communicators and their Communication Partners, http://www.augcominc.com/socialnetworks.html Light, J. & Binger, C. (1998). Building Communicative Competence with Individuals Who Use Augmentative and Alternative Communication. Baltimore: Paul H. Brookes Publishing Co. WHO (2004). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, ICF-CY. Stockholm: Socialstyrelsen.

ProjektSocialtNätverkdel I.pdf (31.42Kb)

Kvaliteten i distansstudenters kamratresponser och självvärdering
Amhag, Lisbeth (2012) NU 2012, Gränslöst lärande, Göteborg 17 – 19 oktober 2012	conference PAPER

Swedish abstract:

I studien är det fokus på kvaliteten i distansstudenters nätbaserade kamratresponser och självvärdering. Motivet är att kursuppgifter på högskolenivå, som rapporter, artiklar och projektarbeten med olika presentationer, är komplexa och kräver att studenterna är insatta i vetenskapligt skrivande, kritisk granskning, problemlösning osv. Ett annat motiv är att ge och få respons på egna/andras texter och produktioner kan bidra till att studenter blir mer medvetna granskare, eftersom de läser in sina egna erfarenheter och intentioner i dem (Dysthe et al., 2011). Definitionen av kamratrespons används som ett mått på studenters förståelse för kursuppgifterna och att främja förmågan med att ge och få återkoppling (van der Pol et al., 2008). En praktisk fördel med att använda kamratrespons är att den blir tillgänglig under lärprocessen och i mycket större mängd än läraren kan ge ensam (Topping, 1998; 2005; Dochy et al., 1999). Självvärdering syftar till att främja studenters metakognitiva förmåga genom att de reflekterar över kvaliteten på de egna kursuppgifterna och jämför sina insatser. Tillvägagångssättet kan betraktas som redskap för och en progression på studenters lärande (De Wever et al., 2006; Kostons et al., 2010). Metodmässigt samlades data in från 22 lärarstudenters kursuppgifter där det ingick kamratrespons och självärdering under två på varandra följande högskolekurser 30 hp. I den första kursen arbetade de med egna dokumenterade fall om lärarens ledarskap och roll i skolan. I den andra kursen skulle de utifrån observationer om andraspråkslärande och tvåspråkighet beskriva ett undervisningsexempel i skolan och ge egna didaktiska förslag. Efter inlämningen av kursuppgifterna skulle de gruppvis ge kamratrespons under en viss tidsperiod och därefter självvärdera med vidare reflektioner om sina egna inlägg. Som analysmetod användes Hattie och Timperleys (2007) feedbackmodell utifrån uppgiftsnivån, processnivån, metakognitiva nivån och den personliga nivån samt Toulmins argumentmodell (1958) för tolkningen av det kvalitativa meningsinnehållet. Resultaten visar att det kvalitativa meningsinnehållet i kamratresponserna utvecklas mellan de två distanskurserna, men det saknas förmåga att självvärdera de egna inläggen.

Amhag NU2012 kamratrespons.pdf (1.115Mb)

Browsing Conference Contributions /LS SOL by Title

RACOON TEST SERVER

Browsing Conference Contributions /LS SOL by Title

Search

Browse

All contents

This Collection

My Account

A psychosocial followup study of deaf children with cochlear implants
Tvingstedt, Anna-Lena; Preisler, Gunilla (2003)	peer-reviewed conference PAPER

Between I and other in written web-based dialogues
Amhag, Lisbeth (2010) 6th HeLPS TRANSFER Transnational Meeting (TOI Project - Agreement N. LLP-LDV/TOI/08/IT/500), 2010, 18-20 November, Istituto Tecnico Industriale “Francesco Giordani”, Napels, Italy	other

Collective asynchronous argumentation in distance learning.
Amhag, Lisbeth (2010) 4th HeLPS TRANSFER Transnational Meeting (TOI Project - Agreement N. LLP-LDV/TOI/08/IT/500), 2010, 10-13 February, Malmö University, Sweden	other

Deaf children´s concept formation in mathematics
Foisack, Elsa (2007) ACE-DHH 2007 Conference "Getting to the Point - in Deaf Education"	conference PAPER