Browsing Doctoral Theses /OD by Title

Now showing items 1-20 of 59

Acid Tolerance of Streptococcus mutans Biofilms
Neilands, Jessica (2007)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	In nature, bacteria are organized in surface-associated biofilm communities. Dental plaque is one of the most studied biofilms and harbours many different species including the star of this thesis Streptococcus mutans. S. mutans has been implicated in the aetiology of caries and has been studied extensively but most research has been carried out on liquid cultures (planktonic cells). Biofilm cells have been shown to differ in many ways from planktonic cells when it comes to protein and gene expression, growth rate, and stress tolerance. The overall aim of this thesis was to study S. mutans grown in biofilms of different ages (2 hours – 3 days) and to study the acid tolerance response (ATR) in biofilm cells. Biofilms were grown in chemostats, on glass slides and in flow-cell systems. To evaluate protein expression in cells, 14C-labelled proteins were separated by 2-dimensional gel eletrophoresis (2-DE) followed by autoradiography and computer-assisted image analysis. Acid killing experiments were conducted by exposing the cells to pH 3.0 for two hours and then counting the number of survivors by plating on blood agar. ATR-experiments were carried out in a similar way to the acid killing experiments except that the cells were first exposed to pH 5.5 for 2-3 hours and then exposed to pH 3.0-3.5 for 30 minutes to two hours. Surviving cells were counted by plating on blood agar but also examined using LIVE/DEAD® BacLightTM viability stain. Inhibition of the cell’s ability to induce an ATR was tested by exposing the cells to 0.5 M fluoride. Mature biofilm cells (3 days old) showed a different protein expression pattern compared to corresponding planktonic cells with the most prominent difference being the decreased expression of enzymes involved in carbohydrate catabolism. Contact with a surface induced changes in protein expression as quickly as two hours after surface adhesion. In these cells however, the proteins involved in carbohydrate catabolism were enhanced. Surface contact and growth in a biofilm lead to increased acid tolerance. In newly formed biofilm cells of S. mutans H7, 5% of the cells survived an acid shock of pH 3.0 for two hours compared to only 0.0004% of the planktonic cells. The mature biofilm cells were even more acid tolerant with 41.5% survivors after two hours at pH 3.0. Mature biofilms induced only a negligible ATR that did not enhance their survival significantly. Still, 20% of the proteins analysed had an altered expression after exposure to pH 5.5. In newly formed biofilm cells the ATR lead to decreased membrane damage at low pH as visualised by LIVE/DEAD® BacLightTM staining. Different strains showed different abilities to induce an ATR and it was also shown that this ATR could be inhibited by exposure to 0.5 M fluo-ride during the pH 5.5-adaptation period. The results of the thesis show that biofilm cells of S. mutans differ from their planktonic counterparts and the strains of S. mutans tested behave somewhat differently.
Swedish abstract:	Mikrobiologisk forskning har till stor del bedrivits genom att man odlat bakterier i näringslösningar och på agarplattor och sedan studera bakterierna på olika sätt. Detta sätt att odla bakterier överensstämmer inte särskilt bra med hur bakterier växer i verkligenheten. I naturen växer bakterier fastsittande på olika typer av ytor (tandemalj, epitel, stenar, plastytor etc.) i s.k. biofilmer. Det har visat sig att bakterier i biofilmer inte alls beter sig som bakterier som växer fritt i en näringslösning (planktonisk form). Biofilmbak-terier skiljer sig från planktoniska bakterier genom att de är mer resistenta mot antibiotika och biocider. De är mer stresståliga, de växer långsammare och de har ett annorlunda gen- och proteinuttryck. Sammantaget har biofilmbakterier andra egenskaper. På grund av detta, har fokus inom mikrobiologisk forskning det senaste decenniet riktats mot att studera biofilmer för att komma närmare bakteriernas verklighet. I munnen växer bakterierna i biofilmer. Bakterierna i munnen är nödvändiga för att god munhälsa men de är också orsak till två av världens vanligaste sjukdomar; karies och parodontit. Streptococcus mutans tillhör den normala munfloran men medverkar också till att karies utvecklas. Karies uppstår när det blir en obalans i det orala ekosystemet. När man äter sjunker pH i munnen pga att bakterierna i plack producerar syror när de bryter ner kolhydrater. Om man äter ofta kommer pH i plack att vara surt under längre perioder, vilket leder till en selektion av bakterier som är stresståliga och kan anpassa sig till den sura miljön. Detta resulterar i att en syratolerant mikroflora dominerar i placket. Dessa bakterier har i sin tur kapacitet att göra det ännu surare i placket under långa perioder. Detta kan leda till demineralisering av emaljen och upp-komst av karies. S. mutans anpassar sig till en sur miljö genom att inducera en syratoleransrespons (ATR) vid subletala pH-värden. Syftet med denna avhandling var att studera hur S. mutans beter sig när den växer i biofilmer och ta reda på mer om syratoleransresponsen i S. mutans biofilmer. Resultaten från avhandlingen visar att S. mutans bakterier som vuxit i en biofilm i tre dagar har ett annorlunda proteinuttryck än planktoniska bakterier och att förändringar i proteinuttryck sker redan efter två timmar av ytkontakt. Proteinuttrycket ändras efter hand som biofilmen växer och blir äldre. Biofilmbakterierna visade sig också vara många gånger mer syratoleranta än de planktoniska bakterierna och ytkontakt i sig var viktigt för den ökade syratole-ransen. Äldre biofilmer (3 dagar) var mer syratoleranta än unga biofilmer (3 timmar) vilket kan bero på att de utsatts för pH chocker under växt i biofilmen och därmed inducerat en ATR. Unga biofilmer inducerade en ATR när de utsattes för pH 5.5 i tre timmar och denna ATR kunde inhiberas genom tillsats av fluor. Det visade sig också att olika stammar av S. mutans var olika syra-toleranta och hade olika förmåga att inducera en ATR. Detta kan i praktiken innebära att människor med bakterier som är mer benägna att inducera en ATR löper större risk att utveckla karies. Genom att förhindra induceringen av ATR skulle man alltså kunna förhindra utvecklingen av karies.

Jessica Neilands kappan.pdf (10.72Mb)

All-ceramic Fixed Partial Denture. Studies on aluminum oxide- and zir...
Vult von Steyern, Per : Centre for Oral Health Sciences, Malmo University (2005)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	Background: The development of refined, tougher, and stronger ceramic core materials in recent years has led to the wider use of new, strong all-ceramic systems based on oxide ceramics. Results from in-vitro studies investigating the use of oxide ceramics in shorter all-ceramic fixed partial dentures (FPDs) have been positive, but clinical studies and additional in-vitro studies are needed to confirm the advisability of such procedures. Aims: One aim of this thesis was to investigate whether aluminabased and zirconia-based material systems are adequate for use in shorter (≤ fiveunit) FPDs and to evaluate the clinical results. Additional aims were to investigate how to achieve optimal fracture strength in an all-ceramic FPD by varying the try-in procedure, the cervical shape of the abutments, and the support of the FPD (abutment teeth or dental implants). The final aim was to compare the strength of a zirconia material system with that of an alumina equivalent with known long-term clinical performance. Materials and Methods: Two clinical studies investigating one aluminabased and one zirconia-based material system were performed. Twenty posterior, three-unit FPDs (glass-infiltrated alumina) were followed for 5 years and 20 three–fiveunit FPDs (HIP zirconia) for 2 years. Long-term follow-ups were made after 11+/-1 (glass-infiltrated alumina) and 3 years (HIP zirconia). In three in-vitro studies, the following variables were investigated: 1a) the flexural strength of porcelain specimens depending on whether they were exposed to saliva before the glaze firing (n=20) or first after the glaze firing (n=20), 1b) the fracture strength of three-unit all-ceramic FPDs (glass-infiltrated alumina) supported by abutments prepared with cervical shoulder preparations (n=9) and abutments with cervical chamfer preparations (n=9), 2) the fracture strength of crowns (n=30) made of a zirconia material system (densely sintered zirconia) and of crowns (n=30) of an alumina material system (densely sintered alumina) that had undergone three different pre-treatment modalities (water storage only; water storage and cyclic pre-loading; water storage, cyclic pre-loading, and thermocycling), 3) the fracture strength of all-ceramic FPDs (densely sintered alumina) supported by simulated teeth (n=12) or by dental implants (n=12). Results: The success rate of the clinical alumina study was 90% after 5 years. Six (+/-1) years later (after a total of 11+/-1 years), the success/survival rate was 65%. In the second clinical study, the success rates of the 2- and 3-year follow-ups were 100%. In the three in-vitro studies, the following results were found: 1a) the mean flexural strength of the specimens in the group that was exposed to saliva first after glazing was significantly higher (P < 0.001) than that of the specimens in the group that was exposed to saliva before glazing, 1b) the FPDs luted on shoulder preparations resisted higher loads than the FPDs luted on chamfer preparations (P = 0.051), 2) total fractures were more frequent in the alumina than in the zirconia group (P < 0.001), 3) FPDs loaded on implants resisted higher loads (mean = 604 N, SD=184 N ) than FPDs loaded on abutment teeth (mean= 378 N, SD=152 N, P = 0.003). Conclusions: This thesis justifies the use of shorter alumina- (≤ three-unit) and zirconia-based (≤ five-unit) FPDs as the clinical results are acceptable. The clinical performance of alumina is, however, not as good as that of comparable high-gold alloy based porcelain-fused-to-metal FPDs concerning fracture resistance. Within the limitations of the in-vitro studies: Saliva exposure of porcelain before glaze firing should be avoided to optimize the strength of the porcelain. Shoulder preparations can be beneficial for the strength of all-ceramic FPDs compared to chamfer preparations, as can support by dental implants compared to abutment teeth. The fracture mode of alumina crowns (total fractures) differs from that of zirconia crowns (veneer fractures), suggesting that the zirconia core is stronger than the alumina core.
Swedish abstract:	Keramiska material har länge använts inom tandvården för framställning av tandersättningar. Keramer har många goda egenskaper som gör dem särskilt lämpliga att använda i munnen. Viktigast är kanske att de är biokompatibla, det vill säga att de inte skadar omgivande vävnader, att de inte ger upphov till allergier eller utgör någon risk för förgiftning och att de inte bryts ner i den miljö i vilken de är tänkta att fungera. Särskilt intressanta bland keramerna är porslin som förutom nämnda fördelar har optiska egenskaper som liknar tandemaljens. Detta har bidragit till att dentalt porslin sedan många år används för att ge olika typer av tandersättningar ett ytskikt med tandliknade utseende. Broar är fastsittande tandersättningar som används när man behöver ersätta förlorade tänder. Det idag mest använda materialet för framställning av tandbroar är så kallad "metallkeramik", en kombination av en metallegering, ofta högädel, och ett porslin. Den viktigaste rollen som metallegeringen spelar är att förstärka porslinet så att det motstår de belastningar som förekommer i munnen. Metallegeringar har emellertid flera nackdelar. Dels finns det en risk att patienten är allergisk mot någon av legeringsmetallerna om de läcker ut. Metallers optiska egenskaper begränsar dessutom möjligheterna att få tandersättningarna så tandlika som man många gånger önskar, vilket försvårar förutsättningarna att framställa tandersättningar med gott estetiskt resultat. Sedan mer än 40 år har forskning pågått för att utveckla helkeramiska material som har egenskaper som tillåter framställning av broar utan metallunderstöd. Olika metoder och material har testats, men resultaten har många gånger varit nedslående; broar har spruckit efter en allt för kort tid i funktion. Inte förrän 1985 kom ett material som verkade kunna fungera och som hade teoretiska hållfasthetsvärden långt över de traditionella keramernas. Nittonhundranittiotvå presenterades flera laboratoriestudier med samma slutsats - nu fanns ett material som verkade vara tillräckligt starkt för att kunna användas till broframställning; glasinfiltrerad aluminiumoxid. Man betonade dock att kliniska långtidsstudier behövdes innan materialet kunde rekommenderas för allmänt bruk. Föreliggande arbete består av 5 delarbeten, samtliga rörande helkeramiska broar eller material som används i broarna. Delarbete 1, 3 och 5 är laboratoriestudier medan delarbete 2 och 4 är kliniska studier. I delarbete 1 undersöktes dels vilken inprovningsmetod som ger högst hållfasthet hos porslin (göra bron helt färdig på laboratoriet alternativt att prova den i munnen som halvfabrikat innan bron färdigställs), dels vilken typ av tillslipning man bör göra av tänderna som skall bära bron för att få högst brohållfasthet (s.k. skulderpreparation alternativt chamferpreparation (hålkälsprofil). Delarbete 2 är en klinisk 5-årsuppföljning av broar framställda i glasinfiltrerad aluminiumoxid och delarbete 3 jämför hållfastheten hos 2 olika bromaterial (aluminiumoxid och zirkoniumdioxid). Delarbete 4 är en klinisk 2- årsuppföljning av broar framställda i zirkoniumdioxid och slutligen delarbete 5 jämför helkeramiska broars hållfasthet beroende på om de är förankrade med tänder eller tandimplantat. Utöver dessa delarbeten finns en sammanställning av kliniska resultat från delarbete 2 och 4 efter 11±1 år (glasinfiltrerad aluminiumoxid) respektive 3 år (zirkoniumdioxid). Slutsatserna från avhandlingen är att små broar baserade på aluminiumoxid kan framställas med acceptabelt kliniskt resultat, men att hållfastheten över tid inte är lika bra som för motsvarande broar i metallkeramik. Zirkoniumdioxidbaserade broar med storlek upp till 5 tänder uppvisar lyckandefrekvenser motsvarande metallkeramik inom ramen för den tid föreliggande studie pågått. Laboratorieavsnitten i avhandlingen ger följande slutsatser: Inprovning av porslin i mun på patient bör inte göras innan glansbränning av porslinet gjorts. Vidare bör skulderpreparation väljas framför chamferpreparation för att motstå höga belastningar i bettet. Zirkoniumdioxid är starkare än aluminiumoxid, särskilt efter förbelastning, men ytporslinet på en zirkoniumoxidkrona spricker vid ungefär samma belastning som en aluminiuoxidkrona spricker genom båda skikten (både kärna och ytporslin). Slutligen antyder resultaten i delarbete 5 att helkeramiska broar bör kunna göras på implantat med minst lika bra hållfasthet som på naturliga tänder. Resultaten från laboratoriestudierna behöver emellertid bekräftas i kliniska studier innan metoden kan rekommenderas för allmänt bruk.

P_Vult_abstract.pdf (27.17Kb)

Antibiotic prophylaxis in general oral health care: the perspective o...
Ellervall, Eva (2009)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	In Sweden, pharmaceutical committees in the counties devote resources to recommendations aimed at supporting optimal medication for patients. These recommendations include oral health care, with advice on when to administer antibiotic prophylaxis in connection with dental procedures to prevent infectious complications in patients with specific medical conditions. There has been much discussion about the use of antibiotic prophylaxis in oral health care and the evidence that the recommendations are based upon is questionned. When using antibiotics, there exist risk of adverse events such as skin rashes, diarrhoea or life-threatening anaphylactic reactions as well as the risk of developing resistant bacterial strains. With this background the use of antibiotics should be minimised. The objectives of this thesis were to: 1) evaluate the evidence in the literature for the use of antibiotic prophylaxis in oral health care, and the agreement between Swedish recommendations and evidence, 2) examine general dental practitioners’ (GDPs’) administration strategies of antibiotic prophylaxis, and the agreement between GDPs’ administration strategies and recommendations, 3) examine GDPs’ confidence in their decisions on administration of antibiotic prophylaxis and 4) examine GDPs’ assessment of risk in their decisions on administration of antibiotic prophylaxis. The method for the first objective was a systematic literature review of scientific studies. The systematic approach included defined inclusion and exclusion criteria, pre-defined protocols for data extraction and quality assessment of studies, as well as an overall evaluation of the quality of evidence. For the other objectives a questionnaire study was conducted. The questionnaire comprised eight simulated cases of patients with different medical conditions. We included conditions for which antibiotic prophylaxis should be administered when performing dental procedures according to recommendations, and conditions for which antibiotic prophylaxis should not be administered. For each medical condition three different dental procedures (scaling, tooth removal and root canal treatment) were presented. These dental procedures could cause bleeding to various degrees. The questionnaire was sent to 200 randomly selected GDPs in Skåne and Örebro counties. The response rate was 51% (101/200). The GDPs were asked to answer whether they would administer antibiotic prophylaxis, how confident they were in their decisions and their assessment of the risk of complications if antibiotic prophylaxis was not administered. The results are summarised in the following most important key points: • According to evidence, there exist no medical condition for which antibiotic prophylaxis should be used • Swedish recommendations include several medical conditions for which antibiotic prophylaxis should be used • There was a large variation in GDPs’ administration strategies • Agreement between GDPs’ administration strategies and recommendations was low • GDPs were highly confident about their decisions, regardless of whether they administered antibiotic prophylaxis or not, and regardless of whether their decisions were according to recommendations or not • GDPs’ risk assessments were rational but uninformed, i.e. they administered antibiotic prophylaxis in a manner that was consistent with their risk assessments, but their risk assessments were overestimated and inaccurate in terms of the actual risks. In conclusion: According to evidence, there exist no medical condition for which antibiotic prophylaxis should be used. Still, Swedish recommendations include several medical conditions for which antibiotic prophylaxis should be used. To avoid the risk of adverse events and of developing resistant bacterial strains, Swedish recommendations should be more evidence-based. GDPs varied greatly in their administration strategies and their decisions exhibited low agreement with recommendations. This shows that the decisions of GDPs are less than optimal and should be improved. The high confidence that GDPs expressed in their decisions, along with their overestimated and inaccurate risk assessments, might serve as potential barriers to behavioural modifications. Previous research suggest that it is very difficult to implement recommendations to change the behaviour of clinicians. Current knowledge about successful implementation strategies is limited. Changing GDPs’ decisions about administration of antibiotic prophylaxis is likely to be very difficult.
Swedish abstract:	I Sverige ger läkemedelskommittéerna i landstingen ut rekommendationer för att stödja optimal användning av läkemedel till patienter. Rekommendationerna inkluderar råd om när antibiotika bör användas i förebyggande syfte (antibiotikaprofylax) i tandvården. Detta kan vara aktuellt i samband med tandingrepp för att förebygga infektioner hos patienter med specifika medicinska tillstånd, t.ex. hjärtklaffsprotes, diabetes eller njurtransplantat. Vid användning av antibiotika finns risker för oönskade reaktioner hos patienten i form av hudutslag, diarréer men även livshotande allergiska reaktioner. På samhällsnivå finns risk att bakterier blir resistenta mot antibiotika. Med bakgrund av detta bör det finnas en strävan efter att minimera användning av antibiotika. I denna avhandling har syftet varit att 1) utvärdera de vetenskapliga bevisen i litteraturen för att använda antibiotikaprofylax i tandvården, samt överensstämmelsen mellan rekommendationer från läkemedelskommittéerna och vetenskapliga bevis, 2) studera tandläkares användning av antibiotikaprofylax och hur väl de följer rekommendationer, 3) studera tandläkares säkerhet i sina beslut om att ge antibiotikaprofylax och 4) studera tandläkares riskbedömningar i sina beslut om att ge antibiotikaprofylax. Metoden för det första syftet var en systematisk litteraturöversikt av vetenskapliga studier. Det systematiska tillvägagångssättet inkluderade definierade inklusions- och exklusionskriterier för studierna, på förhand definierade granskningsprotokoll av studiernas kvalitet, samt en övergripande kvalitetsbedömning av de vetenskapliga bevisen. För resterande syften genomfördes en enkätundersökning. Enkäten innehöll åtta simulerade patientfall med olika medicinska tillstånd, inklusive tillstånd där antibiotikaprofylax bör ges enligt rekommendationer och tillstånd där antibiotika inte bör ges. Enkäten skickades till 200 slumpmässigt utvalda allmäntandläkare i två landsting i Sverige, Skåne och Örebro läns landsting. Svarsfrekvensen var 51% (101/200). Tandläkarna fick svara på om de skulle ge antibiotikaprofylax, hur säkra de var i sina beslut och hur de bedömde risken för komplikationer om antibiotikaprofylax inte användes. Resultaten kan sammanfattas i följande punkter: • Det saknas vetenskapliga bevis som stödjer användning av antibiotikaprofylax • Rekommendationerna inkluderade flera medicinska tillstånd där antibiotikaprofylax bör ges • Det fanns en stor variation i tandläkarnas sätt att använda antibiotikaprofylax • Tandläkarna följde rekommendationer i liten omfattning • Tandläkarna hade hög säkerhet i sina beslut, oavsett om de gav antibiotikaprofylax eller ej och oavsett om deras beslut var i enlighet med rekommendationer eller ej • Tandläkarnas riskbedömningar var rationella men byggde på bristande kunskap, dvs. de gav antibiotikaprofylax på ett konsekvent sätt utifrån sina riskbedömningar, men riskbedömningarna var överskattade och felaktiga jämfört med de verkliga riskerna. Slutsatser: Det saknas vetenskapliga bevis för att använda antibiotikaprofylax i tandvården. Trots det inkluderar rekommendationerna en mängd medicinska tillstånd. För att minimera användning av antibiotika, bör rekommendationer stramas upp för att vara mer i överensstämmelse med vetenskapliga bevis. Nästa problem var tandläkarnas stora variation i sina beslut och att de endast i liten omfattning följde rekommendationer. Detta visar att besluten inte är optimala och att de bör förbättras. Potentiella hinder för en sådan förbättring kan vara att tandläkarna var väldigt säkra i sina beslut och att de gjorde överskattade och felaktiga riskbedömningar. Tidigare forskning visar att det är mycket svårt att implementera rekommendationer för att förändra beteende hos sjukvårdspersonal. Troligen skulle det innebära stora utmaningar i att lyckas förändra tandläkares sätt att använda antibiotikaprofylax.

Ellervall.avh.pdf (1.219Mb)

Assessing caries risk : using the cariogram model

Hänsel Petersson, Gunnel
Swedish dental journal, Supplement;158 (2003) DOCTORAL
THESIS

Chronic intraoral pain - assessment of diagnostic methods and prognosis
Pigg, Maria : Faculty of Odontology, Malmö University Swedish Dental Journal, Supplement;220 (2011)	DOCTORAL THESIS

English abstract:

The overall goal of this thesis was to broaden our knowledge of chronic intraoral pain. The research questions were: •What methods can be used to differentiate inflammatory, odontogenic tooth pain from pain that presents as toothache but is non-odontogenic in origin? •What is the prognosis of chronic tooth pain of non-odontogenic origin, and which factors affect the prognosis? Atypical odontalgia (AO) is a relatively rare but severe and chronic pain condition affecting the dentoalveolar region. Recent research indicates that the origin is peripheral nerve damage: neuropathic pain. The condition presents as tooth pain and is challenging to dentists because it is difficult to distinguish from ordinary toothache due to inflammation or infection. AO is of interest to the pain community because it shares many characteristics with other chronic pain conditions, and pain perpetuation mechanisms are likely to be similar. An AO diagnosis is made after a comprehensive examination and assessment of patients’ self-reported characteristics: the pain history. Traditional dental diagnostic methods do not appear to suffice, since many patients report repeated care-seeking and numerous treatment efforts with little or no pain relief. Developing methods that are useful in the clinical setting is a prerequisite for a correct diagnosis and adequate treatment decisions. Quantitative sensory testing (QST) is used to assess sensory function on skin when nerve damage or disease is suspected. A variety of stimuli has been used to examine the percep¬tion of, for example, touch, temperature (painful and non-painful), vibration, pinprick pain, and pressure pain. To detect sensory abnormalities and nerve damage in the oral cavity, the same methods may be possible to use. Study I examined properties of thermal thresholds in and around the mouth in 30 pain-free subjects: the influence of measurement location and stimulation area size on threshold levels, and time variability of thresholds. Thresholds for cold, warmth and painful heat were measured in four intraoral and two extraoral sites. Measurements were repeated 3 times over 6 weeks, using four sizes of stimulation area (0.125–0.81 cm2). The threshold levels were highly dependent on location but less dependent on measuring probe size and time variability was small, and this knowledge is important for the interpretation of QST results. Study II applied a recently developed standardized QST examination protocol (intended for use on skin) inside the oral cavity. Two trained examiners evaluated 21 pain-free subjects on three occasions over 1–3 weeks, at four sites—three intraoral and one extraoral. Most tests had acceptable reliability and the original test instruments and techniques could be applied intraorally with only minor adjustments. Study III examined the value of cone-beam computed tomography (CBCT) in pain investigations. Twenty patients with AO and 5 with symptomatic apical periodontitis (inflammatory tooth pain) participated. The results indicate that when AO is suspected, addition of CBCT can improve the diagnostic certainty compared to sole use of periapical and panoramic radiographs, especially because of the superior ability of CBCT to exclude inflammation as the pain cause. Study IV assessed the long-term prognosis of AO, and analyzed potential outcome predictors.. A comprehensive questionnaire including validated and reliable instruments was used to gather data on patient and pain charac¬teristics and pain consequences from 37 patients in 2002 and 2009. Thirty-five percent of the patients reported substantial overall improvement at follow-up, but almost all still had pain of some degree after many years. The initial high level of emotional distress was unchanged. Low baseline pain intensity predicted improvement over time.

Sidor från 2043_12563 Pigg muep.pdf (2.289Mb)

Chronic orofacial pain. Understanding patients from two perspectives:...
Wolf, Eva : Faculty of Odontology, Malmö University (2006)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	The aim of this thesis was to study chronic orofacial pain patients from two perspectives - the clinical view and the experience of the patient - in order to improve the understanding of the patients and their condition. All patients had been referred to the Faculty of Odontology, Malmö University, Malmö, Sweden owing to chronic orofacial pain. The clinical perspective was investigated in a retrospective study of 109 consecutive chronic orofacial pain patients (85 females, 24 males) who had been examined by a pain group. Diagnosis, pain status, medication, and education were the parameters studied and pain-related sex differences were calculated. In addition, the patients were mailed a questionnaire after 4–9 years to follow up their pain status and to identify predictors of pain persistence. The patient perspective was investigated by interviewing 14 strategically selected patients (11 female, 3 male) about their lived experience of non-specific chronic orofacial pain. The interviews were of 1–1.5-hour duration and were conducted twice with each patient. The findings from the clinical studies and the interview studies are listed below. The experiences of the interviewed patients revealed additional aspects of several of the findings made in the clinical studies. -The majority of the patients were female. Mainly similarities between the sexes were found regarding pain status and the other parameters studied. -The patients had a lower level of education than Swedish inhabitants of the same ages. -The majority of the patients in the clinical studies reported seeking care repeatedly owing to orofacial pain. The patients in the interview studies experienced distrust and rejection at the consultations for the orofacial pain. They also experienced the pain as elusive and difficult to communicate. -Most of the patients in the clinical studies had persistent pain of some intensity at the follow-up 4–9 years later. The interviewed patients expressed a great need to be taken care of and often seemed to have a limited ability to cope with the pain. -Among the patients studied clinically, a reported consumption of pharmacological agents with a central effect (opioids, muscle relaxants, antidepressants, neuroleptics, hypnotics, or sedatives) was a predictor of pain persisting at the follow-up. The interviewed patients expressed feelings of hopelessness and a lack of faith in the future. To study patients with chronic orofacial pain from a clinical viewpoint and from a patient perspective led to a deeper understanding of chronic orofacial pain as a complex condition that has an impact on every aspect of the patient's life. The patients often seek dental care because of the pain. It seems to be important in dentistry to develop constructive strategies for caring for these patients - especially when the dental disease condition has already been adequately diagnosed and treated, but the patients still experience pain.
Swedish abstract:	Det övergripande syftet har varit att studera patienter med långvarig ansiktssmärta dels från ett kliniskt perspektiv och dels från patientens perspektiv. Samtliga patienter som ingått i studierna var remitterade till Tandvårdshögskolan i Malmö pga långvarig ansiktssmärta. Det kliniska perspektivet erhölls genom en retrospektiv studie av 109 patienter (85 kvinnor, 24 män) som blivit undersökta i en smärtgrupp. Därvid studerades parametrar som diagnos, smärtkarakteristika, medicinering och utbildning. Uppmärksamhet riktades mot skillnader och likheter mellan kvinnor och män avseende de parametrar som studerats. En uppföljning av patienternas smärttillstånd gjordes 4-9 år efter den ursprungliga undersökningen. För att få patienternas perspektiv intervjuades fjorton patienter (11 kvinnor, 3 män) om sina personliga upplevelser av att leva med långvarig ansiktssmärta. Varje patient intervjuades vid två tillfällen under ca 1-1.5 timme. Nedan listas fynden från de kliniska studierna och intervjustudierna. Upplevelserna som de intervjuade patienterna förmedlade innebar ett annat perspektiv på flera av fynden från de kliniska studierna. - Kvinnorna var i majoritet bland de patienter som ingick i studierna. När kvinnor och män jämfördes registrerades fler likheter än olikheter för de parametrar som studerades. -Patienterna hade en lägre utbildningsnivå än svenska invånare av samma ålder. -En majoritet av patienterna som studerades kliniskt rapporterade ett upprepat vårdsökande med anledning av smärtan. De intervjuade patienterna upplevde misstro och avfärdande vid sina vårdbesök. De upplevde också smärtan som svårgripbar och svår att kommunicera. -En majoritet av patienterna som studerades kliniskt hade kvarstående smärta vid uppföljningen. De intervjuade patienterna uttryckte ett behov av att bli omhändertagna och hade ofta en begränsad förmåga att hantera smärtan konstruktivt. -De patienter som studerades kliniskt och medicinerade med centralt verkande läkemedel (sömnmedel, antidepressiva, lugnande eller starka smärtstillande tabletter) hade en risk för kvarstående smärta vid uppföljningen. De intervjuade patienterna förmedlade känslor av hopplöshet och hade en pessimistisk syn på framtiden. Att studera patienter med långvarig ansiktssmärta både från ett kliniskt perspektiv och från patientens eget perspektiv innebar en ökad förståelse för att långvarig ansiktssmärta är ett komplext tillstånd som påverkar patientens hela livssituation. Patienterna söker ofta tandvård pga sin ansiktssmärta. Det är därför angeläget att inom tandvården utveckla konstruktiva strategier för omhändertagandet, särskilt när sjukdomstillstånd i munhålan och angränsande vävnader är adekvat diagnostiserade och behandlade men patienten fortfarande har ont.

Abstract_Wolf_2006.pdf (22.67Kb)

Correction of unilateral posterior crossbite in the mixed dentition :...
Petrén, Sofia : Department of Orthodontics, Faculty of Odontology, Malmö University Swedish dental journal;Suppl. 212 (2011)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	Unilateral posterior crossbite of dento-alveolar origin is a trans-verse discrepancy of the maxillo-mandibular relationship and is one of the most common malocclusions in the mixed dentition. If untreated, the crossbite and the abnormal lateral movement of the lower jaw may strain the orofacial structures, causing adverse ef-fects on the temporomandibular joints, the masticatory system and facial growth. Thus, early orthodontic intervention is usually un-dertaken to correct the condition at the mixed dentition stage and the orthodontist may choose from a range of treatment methods. The method of choice for orthodontic treatment should not only be clinically effective, with long-term stability, but also cost-effective. The overall aim of this thesis was to compare and evaluate dif-ferent methods of correcting unilateral posterior crossbite, in terms of clinical effectiveness, stability and cost-effectiveness. The ap-proach was evidence-based; RCT-methodology was used in order to generate a high level of evidence. This thesis is based on four studies: Paper I comprise a systematic review of the scientific literature and evaluation of the quality of the retrieved studies from an evidence-based perspective. The literature search spanned from January 1966 to October 2002 and was subsequently expanded to Decem-ber 2010. Papers II, III and IV were randomized controlled trials. Paper II compared and evaluated different strategies (Quad Helix, expan-sion plate, composite onlay and expectance for possible spontane-ous correction) for correcting posterior crossbite in the mixed den-tition. Paper III compared and evaluated the long-term stability and post-treatment changes associated with the Quad Helix and expansion plate methods, compared to normal controls. In paper IV, the cost-effectiveness of the Quad Helix and expansion plate methods was evaluated, using a cost-minimization analysis. The following conclusions were drawn: Paper I The systematic review, including the supplementary literature search, disclosed that: • There is moderately strong evidence to support the clinical ef-fectiveness of both Quad Helix and RME. However, to date there is insufficient evidence to indicate that either method is superior. • There is moderately strong scientific evidence that Quad Helix is more effective than the expansion plate for correcting poste-rior crossbite in the mixed dentition. • Because there is currently limited or insufficient scientific evi-dence, further well-designed studies are needed to address the following questions: long-term stability, possible space gain, cost-effectiveness, treatment-related discomfort or pain affect-ing quality of life and possible effects on the orofacial struc-tures, for example temporomandibular disorders and facial asymmetry. Papers II and III • Quad Helix is an appropriate and successful method and supe-rior to expansion plate in terms of clinical effectiveness and cost-effectiveness; the major disadvantage of the expansion plate method is the dependence on patient compliance. • The composite onlay method is not effective for correction of posterior crossbite in the mixed dentition. Spontaneous correc-tion does not occur. • In cases of successful crossbite correction by Quad Helix or expansion plate appliances, both methods achieve similar long-term stability and the prognosis is favourable. • Despite active transverse expansion, the width of the maxilla in the former crossbite patient group never reached the mean maxillary width of the normal group. Paper IV • Quad Helix offers significant economic benefits over the ex-pansion plate appliance for correction of posterior crossbite. • Quad Helix has lower direct and indirect costs and fewer fail-ures needing re-treatment. • Even with full compliance, i.e. when only successful treatments are considered, expansion plate treatment is more expensive than Quad Helix treatment. Key conclusions and clinical implications For correction of posterior crossbite in the mixed dentition, the Quad Helix appliance is superior to the expansion plate in terms of clinical effectiveness and cost-minimization and is thereby the pre-ferred method of treatment. Both methods, provided that the out-come has been successful, show similar long-term stability.
Swedish abstract:	Enkelsidigt korsbett är en av de vanligaste bettavvikelserna i växel-bettet, dvs. i de åldrar då barnets tänder byts ut från mjölktänder till permanenta tänder. Korsbett innebär att överkäkens och un-derkäkens bredd inte passar ihop när man biter samman käkarna. Detta innebär att när patienten skall bita ihop glider underkäken åt sidan och patienten ”biter snett”. Om korsbett inte behandlas finns risk för problem i form av avvikande funktion och smärttillstånd i käkar, ansiktsmuskler och käkleder samt att ansiktet kan bli asymmetriskt. God tandvård innebär att använda effektiva behandlingsmetoder med god långsiktig stabilitet och kostnadseffektivitet. Det över-gripande syftet med denna avhandling var att i växelbettet jämföra och utvärdera olika behandlingsmetoder för att korrigera enkelsi-digt korsbett med avseende på effektivitet, stabilitet och kostnads-effektivitet. För att uppnå ett så högt vetenskapligt underlag som möjligt, utfördes randomiserade, kontrollerade studier (RCT-studier), vilket innebär att patienterna som är med i studien har lottats till respektive behandlingsgrupp. Avhandlingen är baserad på följande studier: Delarbete I är en systematisk litteraturöversikt där den tillgäng-liga vetenskapliga litteraturen avseende behandling av enkelsidigt korsbett utvärderades från ett evidensbaserat perspektiv. Översik-ten omfattade tidsperioden januari 1966 till oktober 2002 och ut-ökades senare till december 2010. Delarbetena II, III and IV är RCT-studier. Delarbete II jämför-de och utvärderade de olika behandlingsstrategierna Quad Helix, expansionsplåt, composituppbyggnad på underkäkens kindtänder samt avvaktande för att invänta eventuell spontan korrektion. Delarbete III analyserade den långsiktiga stabiliteten och föränd-ringarna tre år efter behandling med Quad Helix respektive expan-sionsplåt och jämförelser gjordes med patienter med normalt bett. I delarbete IV utvärderades kostnadseffektiviteten mellan Quad Helix och expansionsplåt genom att utföra en kostnads-minimeringsanalys. Konklusioner i delarbete I, inklusive den kompletterande litte-ratursökningen: • Det finns måttlig evidens för att behandling med Quad Helix är mer effektiv än behandling med avtagbar expansionsplåt. • Det finns begränsad eller otillräcklig evidens för behandlingar-nas stabilitet, effekter på livskvalitet och inverkan på käk- och ansiktsstrukturerna. Konklusioner i delarbete II och III: • Quad Helix är en effektiv behandlingsmetod och är överlägsen expansionsplåten. • Composituppbyggnad på underkäkens kindtänder är inte ef-fektivt för att korrigera enkelsidigt korsbett, och spontan kor-rektion sker ej vid avvaktan/utebliven behandling. • Om korsbettsbehandlingen lyckas, antingen med Quad Helix eller med expansionsplåt, kan man förvänta sig likvärdig lång-siktig stabilitet och prognosen är gynnsam. • Trots aktiv expansion av överkäken på de patienter som tidi-gare hade korsbett uppnåddes aldrig samma vidd i överkäken som hos patienter utan tidigare korsbett (normalpatienterna). Konklusioner i delarbete IV: • Quad Helix är mer kostnadseffektiv än expansionsplåt. • Quad Helix hade lägre direkta och indirekta kostnader och färre misslyckade behandlingar som behövde göras om. • Även när enbart de lyckade behandlingarna räknades var be-handling med expansionsplåt dyrare än Quad Helix. Klinisk betydelse: För att korrigera enkelsidigt korsbett i växelbettet är Quad Helix överlägsen expansionsplåten med avseende på behandlingseffektivi-tet och kostnader och är det primära behandlingsalternativet. Båda behandlingsalternativen, förutsatt att behandlingen lyckas med ex-pansionsplåten, har god långsiktig stabilitet.

Petren_no_papers.pdf (4.252Mb)

Dental gold and contact allergy
Ahlgren, Camilla : Malmö University, Department of Prosthetic dentistry Swedish dental journal Supplement;200 (2009)	DOCTORAL THESIS

Swedish abstract:

Guld har i många år använts som rekonstruktionsmaterial vid bettrehabilitering. Mer än 50% av Sveriges vuxna befolkning har kronor och/eller broar framställda i guldlegering och guld används också till stift i rotfyllda tänder, på vilka sedan kronor kan fästas. Guld har länge betraktats vara inert, dvs. ej kunna ge några reaktioner vid användning i kroppen, men på senare år har en ökad frekvens av kontaktallergi mot guld kunnat konstateras. Kontaktallergi är en typ av allergi, som vid upprepad kontakt med ämnet kan ge patienten en reaktion i hud och slemhinna. När det gäller guld kan kontaktallergi uppstå t.ex. under guldringar, av örhänge eller av halsband. När man utreder patienter för kontaktallergi mot guld – s.k. lapptestning, fäster man en häfta med guldsaltet guldnatriumtiosulfat (GSTS) på ryggen i 48 timmar. Patienten tar efter dessa två dygn bort testlappen och 3–4 samt 7 dagar efter exponeringen värderas den eventuellt uppkomna reaktionen av en hudläkare. Reaktionerna kan klassas som ospecifika irritationsreaktioner, negativa reaktioner, tveksamma reak-tioner och allergiska (positiva) reaktioner av eksemtyp. 1991 började man i Malmö rutinmässigt använda GSTS vid lapptestning av kontaktallergi mot guld, och då kunde konstateras att 10 % av de testade uppvisade kontaktallergi mot guld. Man har också visat att ett positivt lapptest är en manifestation av kontaktallergi. GSTS är, efter nickelsulfat, det näst vanligaste allergenet, som ger positiv hudreaktion vid rutintestning av eksempatienter. Detta tillsammans med en enkätstudie, som indikerade att kontaktallergi för guld var överrepresenterat hos patienter som hade guld i munnen, utgör bakgrunden till detta avhandlingsprojekt. I det första delarbetet studerades om dentalt guld (kronor, broar, inlägg) kunde sättas i samband med kontaktallergi för guld. Patienterna som ingick i studien var patienter som skulle testas eftersom de hade eksem. Resultaten visade att de patienter som vid tandläkarundersökning visat sig ha guld i munnen också i större utsträckning hade kontaktallergi för guld vid lapptestning. Symtom i munnen eller tecken på munslemhinnereaktioner kunde dock inte sättas i samband med dentalt guld eller positivt lapptest för guld. Däremot kunde det konstateras att de som hade mycket guld i munnen i större utsträckning hade kontaktallergi mot guld. I delarbete två studerades guldhalten i blodet hos samma patientpopulation. Det kunde konstateras att de patienter som hade dentalt guld hade förhöjda värden av guld i blod. I tredje delarbetet undersöktes mängden guld i blod efter att patienterna fått guldinlägg, vilket motsvarar en krona men med en fyllnings utsträckning. Patienterna hade mer guld i blodet efter att inläggen satts in jämfört med mängden guld i blod innan inläggen sattes fast. Fortfarande 15 år efter att inläggen sattes in hade patienterna förhöjda värden av guld i blod, vilket måste tolkas som en kontinuerlig frisättning av guld från dentalt guld till blod. Förhöjda värden av guld i blod har visat sig ha betydelse för hudens reaktion i kontakt med guld. Huruvida det föreligger ett samband mellan dentalt guld, kontaktallergi mot guld och munslemhinnelesioner, är inte väl utrett. Dock har studier på patienter med oral lichen indikerat att dessa patienter skulle kunna vara allergiska mot guld, men även mot andra tandvårdsmaterial. I fjärde delarbetet undersöktes därför patienter med oral lichen, med avseende på kontaktallergi mot guld i jämförelse med kontrollpatienter, vilka var remitterade till Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Hudkliniken i Malmö, för misstanke om allergiskt kontakteksem. I denna studie kunde man finna en numerär skillnad avseende kontaktallergi för guld men inte någon statistisk skillnad mellan grupperna. Det är därför av vikt att i fortsatta studier, med större undersökningsmaterial, försöka utröna om det finns ett statistiskt säkert samband mellan oral lichen och kontaktallergi mot guld eller andra tandvårdsmaterial eftersom dessa patienter kan uppleva perioder med stora besvär, vilka kan försvåra både födointag och upprätthållande av en adekvat munhygien.

ahlgren.pdf (14.74Mb)

Endodontic treatment in young permanent teeth
Ridell, Karin : Swedish Dental Journal, Supplement 193 (2008)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	National epidemiologic data on oral health in children and adolescents in Sweden are restricted to caries, such as the number of decayed and filled teeth (DFT) and decayed and filled surfaces (DFS). Information about more complicated and time-consuming procedures such as endodontic treatment is scarce. The aims were to study the prevalence, quality and potential risk factors for endodontic treatment in young permanent teeth. The material consisted of dental records and radiographs. The subjects were all 19-year-olds born in 1979 (paper I-III) and all 15-year-olds born in 1990 (paper IV) belonging to the public dental clinics in Malmö. Paper III also included a control group. Aims and results of the four papers in this thesis: Paper I. The prevalence and causes of endodontic treatment were studied. Nine percent of the individuals had at least one endodontically treated tooth; in the majority of the cases the cause was caries. The most commonly treated tooth was the first molar. Paper II. The periapical status and technical quality of these rootfilled teeth were studied. Apical periodontitis and inadequately sealed teeth were found in about half of the cases. Technical quality was statistically significantly correlated with periapical status at follow-up. Paper III. The association between potential risk factors and future endodontic treatment due to caries was assessed. Individuals with endodontic treatment had more caries at age 10, more often dental anxiety and more missed dental appointments than a control group with no endodontic treatment. Paper IV. The prevalence of unrestored dentin caries, frequency of deep restorations, and lesion progression between ages 14 and 15 was evaluated. Twenty-two percent of the individuals had one or more surfaces with dentin caries left unrestored. About one out of five had one or more surfaces with deep dentin restorations. Nine percent of the dentin lesions progressed to deep dentin lesions. Conclusions: Endodontic treatment was fairly common in 19-year-olds and caries was the most common cause. The technical quality and periapical status of the root-filled teeth were unsatisfactory in about half of the teeth. The predominant risk factors were high caries prevalence at age 10, dental anxiety and many missed dental appointments. Unrestored dentin lesions and deep dentin restorations were common and must be regarded as potential risk factors for endodontic treatment during adolescence.
Swedish abstract:	Nationell statistik över tandhälsan hos barn och ungdomar redovisar uteslutande uppgifter om karies som till exempel genomsnittligt antal karierade och fyllda tänder och antal karierade och fyllda tandytor i olika åldersgrupper. Det innebär att de saknas kunskaper om mer komplicerade och tidskrävande behandlingar som rotbehandling av unga permanenta tänder. Syftet med denna avhandling var därför att undersöka förekomst av och kvalitet på rotbehandlingar av unga permanenta tänder samt att undersöka faktorer som kan innebära ökad risk för framtida rotbehandling på grund av karies. Materialet bestod av patientjournaler och röntgenbilder tillhörande en åldersgrupp 19-åringar (arbete I-III) och en åldersgrupp 15-åringar (arbete IV) från Folktandvården i Malmö. I arbete III ingick också en kontrollgrupp som inte hade rotbehandlade tänder. I arbete I studerades förekomsten av och orsakerna till rotbehandlingar av unga permanenta tänder. Resultaten visar att nio procent av alla 19-åringar hade minst en rotbehandlad tand. Den vanligaste orsaken var karies följt av olycksfallskador. Endast en liten andel berodde på störningar under tandens utvecklingsfas. Den första kindtanden, den s.k. sexårstanden, var den oftast rotbehandlade tanden tätt följd av framtänderna i överkäken. Andelen 19-åringar med någon rotbehandlad tand varierade avsevärt mellan olika kliniker. I arbete II studerades förekomsten av sjukliga förändringar runt rotspetsarna på de rotfyllda tänderna och kvaliteten på rotfyllningen, dvs om den var tät och hade en optimal längd. Resultaten visade att sjukliga förändringar förekom i 51 % av alla rotfyllda tänder, och att hälften av rotfyllningarna hade bristfällig kvalitet. Potentiella riskfaktorer för framtida rotbehandling på grund av karies undersöktes i arbete III. Det konstaterades att individer med minst en rotbehandlad tand på grund av karies hade mer karies vid 10 års ålder, oftare uppvisade tandvårdsrädsla eller behandlingsproblem och oftare uteblev från tandbehandlingar jämfört med en kontrollgrupp som inte hade någon rotbehandlad tand. I arbete IV undersöktes förekomsten av obehandlad dentinkaries och djupa fyllningar vid 15 års ålder. Utvecklingen av obehandlade dentinkariesskador mellan 14 och 15 år studerades också. Tjugotvå procent av individerna hade minst en obehandlad dentinkariesskada och ungefär var femte individ hade en fyllning som var djupare än halva dentinets tjocklek enligt röntgenbilden. Nio procent av individerna hade minst en kariesskada som hade utvecklats till en djup kariesskada mellan de två undersökningstillfällena. Sammanfattning: Rotbehandling av permanenta tänder var relativt vanligt hos 19-åringar. Den vanligaste orsaken var karies. Sjukliga förändringar i käkbenet kring den rotfyllda tanden sågs hos hälften av tänderna. Den tekniska kvalitén var också bristfällig i ungefär hälften av de rotfyllda tänderna. Potentiella riskfaktorer för kommande rotbehandling på grund av karies var hög kariesförekomst vid 10 års ålder, tandvårdsrädsla/behandlingsproblem och många uteblivanden. Obehandlad dentinkaries och djupa fyllningar var vanliga hos 15-åringar och måste ses som en potentiell riskfaktor för rotbehandling.

Experimental tooth clenching : a model for studying mechanisms of mus...
Dawson, Andreas : Malmö University, Faculty of Odontology Swedish Dental Journal Supplement;228 Doctoral dissertation in odontology; (2013)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	The overall goal of this thesis was to broaden knowledge of pain mechanisms in myofascial temporomandibular disorders (M-TMD). The specific aims were to: • Develop a quality assessment tool for experimental bruxism studies (study I). • Investigate proprioceptive allodynia after experimental tooth clenching exercises (study II). • Evaluate the release of serotonin (5-HT), glutamate, pyruvate, and lactate in healthy subjects (study III) and in patients with M-TMD (study IV), after experimental tooth clenching exercises. In (I), tool development comprised 5 steps: (i) preliminary decisions, (ii) item generation, (iii) face-validity assessment, (iv) reliability and discriminative validity testing, and (v) instrument refinement. After preliminary decisions and a literature review, a list of 52 items to be considered for inclusion in the tool was generated. Eleven experts were invited to participate on the Delphi panel, of which 10 agreed. After four Delphi rounds, 8 items remained and were included in the Quality Assessment Tool for Experimental Bruxism Studies (Qu-ATEBS). Inter-observer reliability was acceptable (k = 0.77), and discriminative validity high (phi coefficient 0.79; P < 0.01). During refinement, 1 item was removed; the final tool comprised 7 items. In (II), 16 healthy females participated in three 60-min sessions, each with 24- and 48-h follow-ups. Participants were randomly assigned to a repetitive experimental tooth clenching task with 10 a clenching level of 10%, 20%, or 40% of maximal voluntary clenching force (MVCF). Pain intensity, fatigue, perceived intensity of vibration (PIV), perceived discomfort (PD), and pressure pain threshold (PPT) were measured throughout. A significant increase in pain intensity and fatigue but not in PD was observed over time. A significant increase in PIV was only observed at 40 min, and PPT decreased significantly over time at 50 and 60 min compared to baseline. In (III), 30 healthy subjects (16 females, and 14 males) participated in two sessions at a minimum interval of 1 wk. Microdialysis was done to collect 5-HT, glutamate, pyruvate, and lactate and to measure masseter muscle blood flow. Two hours after the start of microdialysis, participants were randomized to a 20- min repetitive experimental tooth clenching task (50% of MVCF) or a control session (no clenching). Pain intensity was measured throughout the experiment. Substance levels and blood flow were unaltered at all time points between sessions, and between genders in each session. Pain intensity was significantly higher after clenching in the clenching session compared to the same time point in the control session. In (IV), 15 patients with M-TMD and 15 healthy controls participated in one session and the methodology described above was used. M-TMD patients had significantly higher levels of 5-HT and significantly lower blood flows than healthy controls. No significant differences for any substance at any time point were observed between groups. Time and group had significant main effects on pain intensity. Qu-ATEBS, the 7-item evidence-based quality assessment tool, is reliable, exhibits face-validity, and has excellent discriminative validity. Tooth clenching was associated with pain, fatigue, and short-lasting mechanical hyperalgesia, but not with proprioceptive allodynia. It seems that tooth clenching is not directly related to delayed onset muscle soreness. In healthy subjects and in patients with M-TMD, levels of 5-HT, glutamate, pyruvate, and lactate were unaltered after tooth clenching. But 5-HT levels were significantly higher and blood flows significantly lower in M-TMD patients than in healthy controls at all time points. These two factors may facilitate the release, and enhance the effects, of other algesic substances that may cause pain.
Swedish abstract:	“I felt like I’d done three rounds with Mike Tyson…all because I was grinding my teeth in my sleep”, så beskrev en patient som intervjuades av Daily Mail i en artikel där det ökade problemet med överbelastning i käkarna beskrevs, vilket kan leda till tandslitage, muskelsmärta, och frakturer på tandmaterial. Det personliga lidandet, och de ekonomiska kostnaderna för både individ och samhälle är stort. Bruxism innebär en daglig och/eller nattlig tandpressning eller tandgnissling och anges med en förekomst av ca 10-20% i befolkningen. Tidigare undersökningar har visat att tandpressning och psykologisk stress är vanligare bland patienter med kronisk muskelsmärta i ansiktet jämfört med friska försökspersoner, och anses kunna bidra till kronisk muskelsmärta i ansiktet, så kallad myofasciell temporomandibulär dysfunktion (M-TMD). Det har även föreslagits att bruxism, t ex tandpressning, kan leda till träningsvärk i tuggmuskulaturen. M-TMD är ett smärttillstånd som kan drabba tuggmuskulaturen och är ungefär dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män. Vanligt förekommande symtom är smärta och ömhet i tuggmuskulaturen, men även en reducerad tuggfunktion. Flera studier har använt sig av experimentella tandpressningsmodeller för att öka förståelsen mellan tandpressning och smärta i tuggmuskulaturen. I dessa studier har olika stor bitkraft använts vid tandpressningen, vilket resulterar i att det blir svårt att jämföra resultaten från dessa studier och dra slutsatser om vilka tandpressningsmodeller som är de mest optimala. 12 Vid tandpressning så kan det bli syrefattigt i tuggmuskulaturen, vilket kan resultera i en frisättning av smärtframkallande substanser, såsom serotonin och glutamat. I tuggmuskulaturen finns det smärtreceptorer som kan aktiveras av dessa substanser. I tidigare studier har man observerat att patienter med M-TMD har en högre halt av dessa substanser i tuggmuskulaturen jämfört med friska individer. Finns det ett samband mellan tandpressning och träningsvärk? Hur kommer det sig att patienter med M-TMD har en högre halt av serotonin och glutamat i tuggmuskulaturen? Denna kunskap saknas idag, således var det övergripande målet med denna avhandling att öka kunskapen om detta. På sikt kan denna kunskap bidra till förbättrade diagnostiska metoder, och behandlingsmodeller. I studie I så utvecklades ett instrument som undersöker kvaliteten på experimentella bruxismstudier, som senare kan användas i en systematisk översikt, så att slutsatser kan dras avseende de mest optimala experimentella bruxism modellerna som inducerar en smärta på friska individer som efterliknar den kliniska smärtan som patienter med M-TMD uppvisar. I studie II undersöktes sambandet mellan tandpressning vid olika bitkraftsnivåer och träningsvärk. Våra resultat antyder att träningsvärk i tuggmuskulaturen inte tycks uppstå efter experimentell tandpressning hos friska individer. I delstudier III och IV undersöktes frisättning av serotonin och glutamat efter tandpressning hos friska individer och patienter med M-TMD med hjälp av mikrodialys. De huvudsakliga fynden var att vi kunde bekräfta tidigare fynd, att patienter med M-TMD har en högre halt av serotonin i tuggmuskulaturen. Däremot utsöndrades dessa substanser inte i samband med tandpressning, varken hos friska individer eller hos patienter.

Experimental tooth clenching(kappan).pdf (2.078Mb)

Factors affecting neurosensory disturbances after mandibular osteotom...
Al-Bishri, Awwad : Centre for Oral Health Sciences, Malmo University (2004)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	Neurosensory disturbance (NSD) is a common complication to surgical corrections of mandibular deformities particularly when the sagittal split technique is used. With this technique the inferior alveolar nerve can be directly injured during surgery or damaged when trapped between the two bone segments. The incidence of sensory disturbance after sagittal split osteotomy varies considerably between centres. As an alternative to sagittal split osteotomy (SSO) the intra-oral vertical ramus osteotomy (IVRO) can be used to correct mandibular prognathism. The main advantage with this technique is the low incidence of nerve damage, which outweighs a period of postoperative intermaxillary fixation. The clinical studies were carried out to evaluate neurosensory disturbance with regard to kind of surgical procedure, direction of mandibular movement during surgery, the additional procedure of genioplasty, age, gender and the perioperative use of steroids. Whereas mandibular movement, additional genioplasty or gender did not affect the incidence, age and the perioperative use of steroids seemed to be factors to consider. As expected the incidence of NSD was lower with the use of IVRO than SSO. Also with the latter NSD was comparatively low, when steroids were given perioperatively. The observation that the introduction of the use of perioperatively administered steroids coincided with the decrease in the incidence of impaired sensibility prompted experimental studies to elucidate the role of the steroids. These showed that steroids facilitated nerve healing as reflected in functional tests and in the nerve morphology [recruited macrophages and nerve growth factors (NGF-R p75)].
Swedish abstract:	Sensibilitetsnedsättning är en vanlig komplikation till kirurgisk korrigering av käkställningsfel i mandibeln speciellt vid användande av sagittal split teknik. Med denna teknik är risken för skada av n. alveolaris inferior stor och skadan kan ske direkt under det kirurgiska ingreppet eller genom att nerven blir inklämd mellan de olika benfragmenten. Frekvensen av sensibilitetsnedsättning efter sagittal split osteotomi varierar avsevärt mellan olika kirurgiska centra. Som ett alternativ till sagittal split osteotomi (SSO) kan intraoral vertikal ramus osteotomi (IVRO) användas för korrigering av mandibulär prognati. Fördelen med denna metod är den låga förekomsten av nervskada, som kompenserar den postoperativa intermaxillära fixationen. Kliniska studier genomfördes för att utvärdera NSD med hänsyn till olika kirurgiska metoder, riktning åt vilken mandibeln förflyttas under ingreppet, kombination med hakplastik, ålder, kön och användning av steroider perioperativt. Medan mandibelns förflyttningsriktning, hakplastik och kön inte påverkar frekvensen av NSD, förefaller verkar åldern samt användning av steroider perioperativt vara de faktorer att beakta. Som förväntat var förekomsten av NSD lägre med IVRO än med SSO. Dessutom var NSD jämförelsevis lägre när steroider gavs perioperativt. Införandet av steroider perioperativt sammanföll med minskad förekomst av NSD. Denna iakttagelse föranledde studier för att klargöra steroidernas roll. Det har visat att steroider befrämjar nervläkning så som den återspeglas i funktionella test och morfologiska förändringar [recruited macrophages och nerve growth factors (NGF-R p75)]

Awwad_Al-Bishri_ABSTRACT.pdf (11.18Kb)

Factors shaping demand for prostethic dentistry treatment with specia...
Narby, Birger Swedish dental journal Supplement;218 (2011)	DOCTORAL THESIS

English abstract:

Aim: The main aim of this thesis was to investigate how attitudes influence the latent and manifest need, desire, demand, and utilization for dental implant treatment, considering the gatekeeping process between need and demand, and between demand and utilization of dental treatment. Material and Methods: A conceptual analysis of the need and demand concept from the literature was a first step in the study. A second step was to examine changes in attitudes toward desire for implant treatment over time, also in relation to dental status, in a population of middle aged and older individuals in Sweden based on two questionnaire studies, one in 1989 and the other in 1999 among the same 3000 participants. The individuals who responded both in 1989 and 1999 constituted a panel of 56% of the 1989 survey sample. Logistic regression models were done with desire of implant treatment as dependent variable. In paper V, a qualitative study using grounded theory was done on the treated patients’ subjective perspective on receiving a fixed implant-supported denture. Results: An emancipatory perspective with the patient-dentist dialogue was regarded as central for an optimal treatment result in the prosthetic treatment decision-making process. A main finding was that need is established only in a communicative dialogue with mutual respect between the profession and the patient. The study implied that the gatekeeping concept relates to a complex process rendering great differences between demand and actual utilization. The main result from the questionnaires was the huge 11 increase in interest for implant-treatment from 1989 to 1999. In 1999 almost all (94%) of the study population expressed desire for implant treatment; as many as 92 % percent of those who did not express a desire for implants in 1989 had changed their mind 10 years later. The regression analysis showed that older people, non-city residents, and those with one or several missing and unreplaced teeth, changed desire for implant treatment between the study years. Effects of age, residence, and better dental status disappeared during the ten year study period. Those edentulous and those with removable dentures expressed less desire than those with all teeth remaining, or only one or a few teeth missing, in 1989. High income significantly increased the probability to desire implant treatment for the study panel at both study occasions. The qualitative study, using the method for grounded theory, gave as core category and main finding the importance of the patients´ trust and confidence in the dentist and his/her staff, in the process of transforming desire for dental implant treatment into manifest demand, and also making it more likely for the patients´ to become satisfied with the treatment result regardless of complications. Conclusion: There is no objective need in prosthodontic treatment. Manifest need and demand change over time, and are influenced by the patients´ attitude and situation, and by the dentist’s practice profile. True need can only be identified in a dialogue between the professional and the patient. Income and dental status, but not age, place of residence, nor concern for dental appearance, influence desire for implant treatment at the end of the studied 10-year period. Individuals with removable dentures, or those being edentulous in one or both jaws have a lower probability to desire implant treatment than those with all teeth remaining, or with missing teeth replaced by fixed partial dentures. The qualitative study underlined the importance of the relationship between the professional and the patient. The patients´ trust and confidence in the dentist and his/her staff were decisive in the process of making a demand for implant treatment manifest and turning it into actual utilization. The informants from this study described their confidence and trust as dependent on a communicative dialogue with mutual respect between the patient and the professional.

Narby muep.pdf (1.303Mb)

Functional importance of estrogen receptors in the periodontium
Nebel, Daniel : Faculty of Odontology, Malmö University Swedish Dental Journal, Supplement;221 (2012)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	The main functions of estrogen are associated with reproduction. However, estrogen has been shown to be of functional importance also in non-classic target organs. Previous studies, especially epidemiologic and clinical ones, have addressed estrogen’s influence on periodontitis, suggesting that estrogen has a beneficial effect, but the biological mechanisms have not been identified. Estrogen exerts genomic effects in the target cells by binding to the nuclear receptors, estrogen receptor (ERs), ERα and ERβ. The expression of the two subtypes of ERs varies depending on the tissue. The overall objectives of this thesis were to study the functional importance of estrogen receptors in the periodontium with special focus on inflammation, and stimulators of inflammation and their signaling pathways. The thesis is based on the following five papers. In Paper I, effects of estrogen on E. coli LPS-induced PDL cell production of interleukin-6 (IL-6), monocyte chemoattractant protein-1 (MCP-1) and C-reactive protein (CRP) are assessed, by using ELISA. Furthermore, effects of LPS and estrogen on the normal characteristics of the PDL cell such as collagen synthesis and cell proliferation is determined by using L-[3H]proline incorporation and measurement of DNA synthesis, respectively. Key findings: E.coli LPS stimulates PDL cell IL-6 and MCP-1 production but has no effect on the normal physiological properties of PDL cells. LPSinduced IL-6 and MCP-1 is not reversed by estrogen suggesting that estrogen has no anti-inflammatory effect in these experiments. In Paper II, we investigate the effects of ovariectomy and aging on tooth attachment in female mice by using morphometric analysis. Key findings: Withdrawal of female sex hormone production by ovariectomy has no effect on alveolar bone height and apical termination of the junctional epithelium. In a second series of experiments these parameters are similar in mice sacrificed at 8-26 weeks of age, suggesting that tooth attachment is preserved with age in mice within a period of six months. In Paper III, the objective is to investigate the regulation of CCL2/MCP-1, CCL3/MIP-1α, and CCL5/RANTES chemokines by estrogen in human PDL cells by determining mRNA transcript levels (using quantitative real-time PCR) and protein levels (using ELISA). Key findings: A physiological concentration of estrogen reduces the expression of CCL3 mRNA by about 40% compared to PDL cells treated with LPS alone. In contrast, inter-individual differences in the effects of estrogen on CCL5 mRNA expression are observed. These findings indicate that estrogen affects chemokine expression in PDL cells showing a complex pattern involving down-regulation as well as up-regulation of chemokines. Estrogen exerts both anti-inflammatory and pro-inflammatory effects through these mechanisms. In Paper IV, ER expression in human gingival biopsies, and effects of estrogen on cultured gingival epithelial cell (HGEP) proliferation, are investigated. Expression of ERα and ERβ is determined by immunohistochemistry and effects of estrogen on HGEP proliferation monitored by measuring DNA synthesis. Key findings: HGEP cells show strong ERβ immunoreactivity but low ERα immunoreactivity both in vivo and in culture, suggesting that ERβ is the predominant ER subtype in HGEP. High, but not low, concentrations of estrogen attenuates proliferation of gingival epithelial cells, indicating a concentration-dependent mechanism. In Paper V, the objective is to investigate the effects of LPS from Escherichia coli and Porphyromonas gingivalis on IL-6 production in human PDL cells and endothelial cells, and the signaling mechanisms involved. Quantitative real-time PCR is used to determine IL-6 mRNA levels and ELISA to determine IL-6 protein. Key findings: E. coli LPS (but not P. gingivalis LPS) stimulates IL-6 production in PDL cells. Treatment with the non-selective nitric oxide synthase inhibitor L-NAME reduces IL-6 by 30%, while aminoguanidine, an inhibitor of inducible nitric oxide synthase, does not affect IL-6 levels, showing a mechanism probably involving nitric oxide formation via endothelial nitric oxide synthase. Treatment with the glucocorticoid steroid dexamethasone totally prevents E. coli LPS-induced IL-6 in PDL cells.
Swedish abstract:	Östrogen är ett kvinnligt könshormon som även har andra effekter. Östrogen verkar i cellkärnan genom att binda till en östrogenreceptor (ER), som finns i två olika typer, ERα och ERβ. Parodontit (tandlossning) är en inflammationssjukdom som drabbar tandens fäste som svar på bakterier som normalt finns i munhålan. I cellmembranet hos vissa bakterier finns en molekyl, LPS, som fungerar retande och startar inflammationen genom att binda till en mottagarmolekyl, som sitter på vita blodkroppar, men också till vävnadsceller som till exempel PDL celler. Effekten blir att cellerna börjar producera ämnen, bland annat cytokiner och kemokiner, som får fler vita blodkroppar att komma till platsen och inflammationen är då ett faktum. Sedan tidigare finns ett flertal studier som visar ett samband mellan förändringar i östrogennivåer och tandlossning men mekanismerna är inte kända. Det övergripande syftet med studierna i denna avhandling var att undersöka ERs betydelse i parodontiet. Studie I: LPS får PDL-celler att drastiskt öka produktionen av inflammationsproteinerna, IL-6 och MCP-1 men påverkar inte PDL-cellers normala funktioner, vilket betyder att LPS specifikt stimulerar produktionen av inflammationsproteiner i dessa celler. Studie II: För att studera effekten av östrogen i parodontiet opererades de östrogenproducerande äggstockarna bort på en grupp av honmöss. Tändernas fästenivå hos denna grupp jämfördes med en kontrollgrupp med normal östrogenproduktion. Efter sex veckor visade det sig inte vara någon skillnad på tandfästet mellan de två grupperna. Studie III: Östrogen påverkar PDL-cellers produktion av flera olika inflammationsproteiner, men mönstret är komplext. Ett protein som stimulerar rekrytering av vita blodkroppar (kemokin) hämmas av östrogen medan en annan kemokin förblir oförändrad . För ett tredje kemokin skilde produktionen sig åt beroende på vilket genetiskt ursprung cellerna hade. Detta tyder på att östrogen verkar både pro- och anti-inflammatoriskt och att det genetiska ursprunget kan påverka östrogens funktion. Studie IV: I tandköttet (gingivan) är ERβ är den dominerande östrogenreceptorn. Mönstret går igen både på odlade celler och på vävnadsprover från patienter. Vid höga doser av östrogen minskar förmågan att dela sig hos gingivala epitelceller. Studien visar att östrogen verkar genom ERβ i tandköttet och att höga östrogenhalter minskar gingivala epitelcellers förmåga att dela sig. *Studie V: PDL-celler producerar olika mängder av inflammationsproteinet IL-6, beroende på vilket LPS de behandlas med. LPS från den parodontitassocierade bakterien, P. gingivalis orsakar ingen IL-6 produktion i PDL-celler medan LPS från tarmbakterien E. coli ökar IL-6 produktionen med cirka 30 gånger. När enzymen, som behövs vid bildandet av kväveoxid (NO), blockerades minskade IL-6 produktionen som svar på E. coli LPS med 30% vilket indikerar att NO är inblandat i IL-6 produktionen. Sammanfattningsvis visar studierna att östrogen, sannolikt via ERβ, påverkar parodontiets celler på flera olika sätt. Östrogen utövar både effekter som kan tolkas som skyddande (minskning av produktionen av inflammationsproteiner) men också effekter som kan innebära reducerat skydd (t ex hämning av gingivala epitelcellers celldelning). Studierna bidrar med ny kunskap om den biologiska betydelsen av östrogen i parodontiet.

Nebel Functiona ... rs in the Periodontium.pdf (3.198Mb)

Good work for dentists : ideal and reality for female unpromoted gene...
Hjalmers, Karin : Faculty of Odontology, Malmö university Swedish Dental Journal, Supplement;182 (2006)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	Female unpromoted general practice dentists (GPDs) in the Public Dental Health Service (PDHS) constitute about one fourth of all working dentists in Sweden. Unpromoted means that the position is without managerial functions. According to many reports, they have a problematic psychosocial work situation. This thesis aimed to: - Describe the perceived health for these GPDs, in comparison with others with a similar work situation. - Analyse their sense of support in comparison with others. - Describe how they perceived "good work", i.e. both the healthy and socially responsible work, and whether there was a difference between their ideal and their reality. - Analyse patterns in two aspects - the moral and the career aspects - of "good work" for dentists. In 2000, questionnaires were sent to all female unpromoted GPDs in the PDHS in a region of Sweden. The response rate was 94%. Results: - The dentists felt unwell, worse than other compared groups. - There was little support from the management. - There was little inter-colleague contact. - There was no cross-sectional association between collegial networks and support, but the qualitative investigation showed that collegial networks were perceived as positive. - There was a great difference between ideal and reality concerning good work. The dentists felt a lack of influence, and this was the greatest difference of all. - Three components of good work - "moral values and skill discretion", "career development" and "work environment" - were found. The dentists emphasized the moral basis of their work, confirming the character of dentistry as primarily human service work. In conclusion: There were serious work environmental problems among these dentists. The dentists felt unwell and felt a great lack of influence on important decisions. There was little inter-colleague contact, but collegial networks were perceived as positive. There was little support from the management, indicating a clear weakness in the relations between employers and female unpromoted GPDs in the PDHS. Three components of good work were found, where the moral component was the most important but it also showed the greatest difference between ideal and reality. Thus, the dentists emphasized the moral basis of their work, confirming the character of dentistry as primarily human service work and not industrial work. The dentists with the highest level of commitment perceived the largest differences. The PDHS organization has therefore failed to convince or engage those whom it ought to engage, i.e. those with the greatest commitment. The way to improve the female unpromoted GPDs' work situation would be through increased influence and support, bridging the gap between ideal and reality.
Swedish abstract:	Kvinnliga obefordrade allmäntandläkare i Folktandvården utgör cirka en fjärdedel av alla yrkesverksamma tandläkare i Sverige. Enligt många rapporter har denna grupp en besvärlig psykosocial arbetssituation. Målet med denna avhandling var att: - Beskriva den självuppfattade hälsan för dessa allmäntandläkare i jämförelse med andra med likartad arbetssituation. - Analysera deras uppfattning om stöd i jämförelse med andra grupper. - Beskriva hur de uppfattade det "goda arbetet", dvs ett arbete som är både hälsosamt och socialt ansvarstagande, samt beskriva om det fanns en skillnad mellan deras ideal och deras verklighet gällande ett gott arbete. - Analysera mönster i två faktorer av det goda arbetet för tandläkare, nämligen en moralfaktor och en karriärfaktor. Postenkäter skickades 2000 till alla kvinnliga obefordrade allmäntandläkare i Folktandvården i en svensk region. Svarsfrekvensen var 94%. Resultaten visade att: - Tandläkarna mådde dåligt, sämre än övriga jämförda grupper. - De fick lite stöd från ledningen. - Det förekom få interkollegiala kontakter. - Det fanns inga tvärsnittssamband mellan kollegiala nätverk och stöd, men den kvalitativa undersökningen visade att kollegiala nätverk uppfattades positivt. - Det fanns en stor skillnad mellan det som tandläkarna uppfattade som ett idealiskt gott arbete och den verklighet de befann sig i. Den största skillnaden mellan ideal och verklighet fanns i bristen på inflytande. - Tre faktorer av det goda arbetet kunde konstateras, nämligen moral-, karriär- och arbetsmiljöfaktorerna. Tandläkarna upplevde att den moraliska aspekten av arbetet var allra viktigast. Detta bekräftar att tandläkarna upplevde sitt yrke som först och främst ett människovårdande yrke. Sammanfattningsvis fanns det allvarliga arbetsmiljöproblem bland tandläkarna. Tandläkarna mådde dåligt och upplevde stor brist på inflytande över viktiga frågor. Det förekom få interkollegiala kontakter, men kollegiala nätverk uppfattades positivt. De fick lite stöd från ledningen, vilket pekade på en svaghet i relationen mellan arbetsgivarna och de kvinnliga obefordrade allmäntandläkarna. Tre komponenter av det goda arbetet kunde konstateras, varav den moraliska komponenten både var den viktigaste och uppvisade den största skillnaden mellan ideal och verklighet. Sålunda värderade tandläkarna den moraliska delen av arbetet högst, vilket bekräftar att tandvård primärt är ett människovårdande yrke och inte ett industriellt yrke. De tandläkare med högst engagemang upplevde de största skillnaderna. Organisationen har följaktligen misslyckats med att övertyga eller engagera de tandläkare som den borde engagera, dvs de med det största engagemanget. Vägen till att förbättra de kvinnliga allmäntandläkarnas arbetssituation bör vara genom ökat inflytande och ökat stöd för att på så sätt överbrygga skillnaden mellan ideal och verklighet.

HLA, salivary IgA and mutans streptococci - is there a relation?
Wallengren, Marie-Louise : Centre for Oral Health Sciences, Malmo University Swedish dental journal. Supplement;166 (2004)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	The aim of the present studies was to investigate a possible relationship between the human leukocyte antigen (HLA) complex, colonization of mutans streptococci and salivary immunoglobulin A (IgA) antibodies against mutans streptococcal antigens. In the first study a strong inverse relationship between HLA-DR4 and levels of mutans streptococci was observed for a group of renal transplant patients (I). In a group with healthy blood-donors a similar trend was observed (I). This tendency was also seen for a selected population investigated in the second study (II). Since the HLA molecules regulate the production of antibodies in saliva, the salivary IgA activity to three oral streptococci in a population of HLA-DR4-positive and DR4-negative subjects was investigated in the following study (III). It was found that the HLA-DR4-positive subjects, especially the DRB10401 and DRB10404 subgroups, showed a weaker IgA activity, in particular to Streptococcus mutans, as compared to the HLA-DR4-negative. However, immune response patterns revealed by Western blotting are often complex and for further studies with larger study populations it was crucial to unravel the nature of the detected antigens. In the fourth study (IV), untreated saliva, as well as saliva, in which cell-surface reactive IgA had been absorbed with whole bacteria cells, were analysed in Western blot against different oral streptococci. The high molecular bands, that were absent after absorption, likely represented cell-surface antigens and were thus of interest as they might be involved in adhesion mechanisms and available for blocking in vivo. In the next study (V), the salivary IgA activity to cell-surface antigens of three oral streptococci in relation to different HLA-DRB104 alleles was studied in a larger population. The immunoblots were analysed in a computer program and intensity graphs revealed that the DRB10401 and 0404 subgroups, compared to other DRB104 types, showed fewer as well as less intense immunoblot bands to antigens from S. mutans, S. sobrinus and streptococcal antigen (SA) I/II, but not S. parasanguis. The main conclusion from this thesis is that the HLA profile of the individual seems to influence the salivary IgA response to mutans streptococcal antigens and might thus also affect the conditions for the bacteria in the oral cavity.
Swedish abstract:	Mutansstreptokocker (MS) är en grupp bakterier som i många studier visats ha ett starkt samband med karies. Bakterierna anses tillhöra vår normala munflora, men alla individer har inte MS och mängden skiljer sig mycket från en individ till en annan. Orsakerna till denna variation är till viss del välkända, som t.ex. sockerkonsumtion, munhygien och vissa salivegenskaper. Intensiv forskning har dock visat att även ärftliga faktorer, såväl immunologiska som icke-immunologiska, har betydelse för kolonisationen av MS i munhålan. Individens immunförsvar mot MS bygger till stor del på immunoglobulin A (IgA) i saliven. Produktionen av saliv IgA styrs bl.a. av individens human leukocyte antigen (HLA) molekyler. Uppsättningen av HLA molekyler hos en individ (HLA profil) är nedärvd och mycket varierande mellan obesläktade. De utgör dock en mycket viktig del i regleringen av vårt immunförsvar. Studierna i den här avhandlingen har haft som övergripande mål att undersöka om mängden MS är relaterad till individens HLA profil, samt om HLA profilen påverkar individens IgA svar i saliven mot viktiga antigen på MS. Resultaten från de första studierna pekade på ett samband mellan en HLA klass II molekyl, HLA-DR4, och mer MS i saliven. Resultaten var särskilt spännande då de var i linje med andra forskares resultat inom området. I den följande studien jämfördes den specifika IgA antikroppsaktiviteten mot olika MS antigen, mellan individer som hade HLA-DR4 i sin HLA profil och individer som inte hade DR4. Det visade sig då att de DR4 positiva hade ett svagare IgA svar än de DR4 negativa. I det fortsatta arbetet fokuserades undersökningarna på IgA aktiviteten mot troliga ytantigen på MS, då dessa har visats ha betydelse bl.a. för bakteriens vidhäftning till ytor i munhålan. Syftet med den fjärde delstudien var därför att identifiera de antigen som var sannolika ytantigen hos bakterien och därmed tillgängliga för salivens IgA. I avhandlingens femte arbete, jämfördes IgA aktiviteten i saliven hos individer med olika HLA-DR4 subgrupper, mot sannolikt viktiga ytantigen hos MS. Det visade sig då att de individer som hade någon av subgrupperna, DRB10401 eller 0404, i sin profil, oftast hade ett betydligt svagare IgA svar mot sannolika ytantigen hos MS jämfört med individer med andra HLA profiler. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa fem studier på ett spännande samband mellan individens HLA profil, kolonisation av MS samt individens IgA aktivitet. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som påverkar kolonisationen, men att våra HLA molekyler kan vara är en av dessa och därmed bidra till de stora skillnaderna mellan olika individer. För att få ett utförligare svar på denna fråga behövs dock fler studier med större populationer.

Marie-Louise_Wallengren_ABSTRACT.pdf (16.88Kb)

Information Technology and Interaction in Learning
Mattheos, Nikos : Centre for Educational Research and Technology in Oral Health and Department of Periodontology Centre for Oral Health Sciences, Malmö University (2004)	DOCTORAL THESIS

English abstract:

Learning is an interactive process between the learner and the surrounding structures, the so-called learning environment. Several types of instructional interaction - such as the learner-tutor, the learner-learner, the learner-content, and recently, the learner-interface interactions - have been identified in higher education. The design execution of these interactions may significantly influence the learning impact of an academic educational session. Information and communication technology (ICT), and especially the Internet, has affected learning in many ways, but most significantly through introducing new possibilities for instructional interaction. The overriding aim of this thesis has been to elucidate the relative role of certain types of interaction between the learner and his or her environment in academic oral health education. In this thesis, ICT is studied in two distinct roles: as a mediator of communication?that is, as the mediator in learner-instructor and learner-learner interaction?and as a partner in interaction through the educational interface?the so-called learner-interface interaction (human?computer interaction). ICT as a mediator of communication was studied during two Internet-based problem-based learning (PBL) courses and one Internet-based examination of undergraduate students. The potential of ICT as a partner in interaction through the educational interface was investigated through an interactive software application, which aimed to improve the self-assessment ability of students. The results of these studies suggest that computer-mediated interaction (CMI) has an important role to play in higher education, can facilitate complex instructional methodologies such as PBL, and can effectively supplement and enhance face-to-face instruction. However, CMI presented several methodological differences when compared with face-to-face interaction, in terms of both quality as well as quantity of interaction. CMI was received less positively than face-to-face interaction by the students, when used in examination settings. In addition, it remains unclear if computer applications are able to constitute an effective, short-term, remedial support for the improvement of complex cognitive skills in students?such as self-assessment skills?without human feedback. At the basis of these findings and currently available technology, the most beneficial scenario from an educational point of view would include both computer-mediated and face-to-face interaction, with a considerable degree of user-determined flexibility. Future studies should focus on the roles of the various factors that affect learning through the process of interaction.

MattheosThesis04.pdf (3.030Mb)

Intra-oral soft tissue expansion and volume stability of onlay bone g...
Abrahamsson, Peter : Malmö University, Faculty of Odontology, Department of Oral and Maxillofacial Surgery and Oral Medicine Department of Oral and Maxillofacial Surgery Maxillofacial unit, Halmstad Hospital, Sweden Swedish Dental Journal;Suppl. 211 (2011)	DOCTORAL THESIS

English abstract:	Insufficient regeneration of missing bone and soft-tissue may present aesthetic or functional problems in patients indicated for dental implant surgery. Several techniques such as bone grafts, bone substitutes and guided tissue regeneration (GTR) have been described to rebuild a compromised alveolar ridge. Adequate soft-tissue coverage of grafted bone and titanium-mesh is important to avoid exposure which may result in loss of the bone graft. The general aim of this thesis was to evaluate use of an osmotic tissue expander for expanding intra-oral soft tissue – creating a surplus of soft tissue – in preparation for onlay bone grafting. An experimental rabbit model was used in studies (I), (II) and (III). In (I) an osmotic soft-tissue expander was placed bilaterally on the lateral wall of the mandible via an extra-oral approach. After two weeks of expansion the rabbits were killed and specimens were collected for histology. No inflammatory reaction and no resorbtion of the cortical bone occured. The periosteum was expanded and new bone formation was seen in the edges of the expander. In (II) and (III) the expander was placed under the periosteum in the same way as in (I): bilaterally in 13 rabbits in (II) and unilaterally in 11 rabbits in (III). After two weeks of expansion the expander was identified and removed. In (II) particulated bone was placed at the recipient site protected by a titanium mesh in one site and a bio-resorbable mesh on the other site. In (III), DBBM particles and bone particles collected from the lateral border of the mandible separated by a collagen membrane was placed at the recipient site. The graft was protected by a pre-bent titanium mesh covered by a collagen membrane. After a healing period of 3 months specimens were collected for histological and SEM examination. New bone was growing in direct contact with the titanium mesh and bio resorbable mesh. The newly formed bone had the same calcium content as the mature bone in the base of the mandible. In the clinical study (IV) 20 patients were consecutively recruited and randomised into two groups. The experimental group (ten patients) had an osmotic soft tissue expander implanted. After two weeks of expansion the expander was removed and a particulated bone graft protected by a titanium mesh and a collagen membrane was fixed to the recipient site. Titanium implants were installed after a healing period of 6 months. The patients in the reference group had a bone block grafted from the anterior ramus fixated to the recipient site with one or two titanium mini screws. Implants were installed after a healing period of 6 months. A three dimensional optical measuring device was used to measure alterations in the soft tissue profile before each surgical procedure. The three-dimensional changes were then analysed on a PC. The results from the clinical study in patients confirmed the results from the experimental rabbit studies. The osmotic tissue expander expanded the soft tissue. Expander perforations of the soft tissue occurred in two patients. The optical measurements demonstrated a positive volume gain after soft tissue expansion and bone grafting. The expanded tissue could be used to cover a bone graft. There still was a risk of mesh exposure, even after soft tissue expansion, which occurred in two patients. In both groups, implants could be installed in the grafted bone in positions that would allow the crowns to fit aesthetically into the dental arch.
Swedish abstract:	Implantat är idag en väl etablerad behandlingsform. I många fall finns dock inte tillräckligt med käkben för att på ett optimalt sätt kunna rekonstruera patientens bett såväl ur funktionell som estetisk synpunkt. I dessa fall används olika tekniker för att tillföra käkben. Problemet med dessa tekniker är att benvolymen minskar under inläkningen speciellt om ben transplanteras till laterala och vertikala positioner. Vidare kan det vara svårt att få tillräckligt med mjukvävnad för att uppnå estetiskt tillfredställande resultat, speciellt i överkäksfronten. Avhandlingens övergripande mål är att introducera och utvärdera en ny teknik för mjukvävnadsexpansion för att optimera förutsättningarna för en efterföljande bentransplantation av tillräcklig volym för kommande installation av implantat. I de experimentella studierna har kanin använts som försöksdjur. I delarbete (I) placerades en osmotisk mjukvävnadsexpander bilateralt under benhinnan (periostet) på åtta djur via en extraoral entré. Efter två veckor hade periostet expanderat och en subperiostal ficka bildats. Djuren avlivades och vävnad togs för histologisk undersökning. Denna visade inga inflammatoriska reaktioner eller resorptioner av benet. Periostet hade expanderats och nytt ben hade bildats i periferin av expandern genom att periostet lyfts långsamt och stimulerat till bennybildning. På samma sätt som beskrivits ovan placerades expandern i delarbetena (II) och (III) på 13 respektive 11 kaniner. Efter 14 dagars expansion sövdes kaninerna på nytt, expandern avlägsnades och partikulerat käkben placerades på utsidan av mandibeln bilateralt (delarbete II). På ena sidan täcktes det med ett titannät och på andra sidan med ett resorberbart nät. Efter tre månaders inläkning hade benbildning skett under båda näten. Volymen under det resorberbara nätet var större (p<0.05) men inga skillnad noterades i mängden mineraliserat ben. Två resorberbara nät perforerade den orala slemhinnan. Detta berodde troligen på att det resorberbara nätet var svårare att konturera och anpass mot underkäken. I delarbete (III) placerades partikulerat ben och Bio Oss, separerat av ett kollagenmembran, unilateralt på mandibeln under ett titannät som i sin tur var täckt av ett kollagenmembran. Volymen nybildat ben i anslutning till autologt ben respektive Bio Oss registrerades efter 3 månaders inläkning. Inga skillnader i benvolym förelåg. Scanning Electron Microscopy (SEM) visade i båda studierna att ben växte i direkt kontakt med såväl autologt ben som bensubstitut. Till den kliniska studien (delarbete IV) rekryterades 20 patienter konsekutivt. De fördelades slumpmässigt i två grupper. I experimentgruppen opererades 10 patienter med en osmotisk mjukvävnadsexpander. Efter två veckor avlägsnades denna och benuppbyggnad gjordes med partikulerat ben täckt av ett titannät och ett kollagenmembran. Efter sex månaders läkning installerades implantat. I referensgruppen gjordes benuppbyggnad med benblock följt av en implantatoperation efter sex månader. Ett optiskt mätinstrument användes för att registrera förändringar i mjukvävnaden efter såväl subperiostal expansion som benuppbyggnad. Dessa förändringar lagrades i en PC där värdena kunde analyseras och jämföras. Resultaten från den kliniska studien stämde väl överens med de experimentella. Expandern expanderade periost och täckande mjukvävnad. Det föreligger dock en risk att expandern perforerar mjukvävnaden. Den optiska mätningen visade en volymsförbättring efter mjukvävnadsexpansionen. Den expanderade vävnaden kunde användas till att täcka ett bentransplantat som skyddades av ett titannät samt ett kollagen membran. Trots tidigare vävnads expansion exponerades titannätet genom slemhinnan i två fall. Fixturinstallation kunde utföras som planerat både i den experimentella gruppen samt referens gruppen. Det optiska mätinstrumentet (PRIMOS® optical 3D) var ett lättanvänt och repeterbart mätinstrument som levererade vävnadsförändringar med stor exakthet.

Browsing Doctoral Theses /OD by Title

MUEP

Browsing Doctoral Theses /OD by Title

Search

Browse

All contents

This Collection

My Account