Den högskolepolitiska satsningen med breddad rekrytering saknar en politiskt kritisk ambition som verkligen skulle kunna motverka de skillnader som ligger till grund för social snedrekrytering, menar Lena Martinsson. Talet om tillväxt och anställningsbarhet i en global ekonomi är ett mantra som upprepas i de högskolepolitiska dokument som hon analyserar. De konserverar skillnad genom begreppet social mångfald. Istället för den liberala mångfaldsdiskursen som präglar dokumenten vill hon se universiteten som en plats för kritiskt tänkande där klass återtar platsen som analytiskt redskap.