Författaren som forskare - tautologi eller självmotsägelse?

DSpace Repository

Författaren som forskare - tautologi eller självmotsägelse?

Show full item record

Files for download

Facebook

Simple item record

Publication BookChapter
Title Författaren som forskare - tautologi eller självmotsägelse?
Author(s) Hemer, Oscar
Date 2010
Editor(s) Lind, Torbjörn
English abstract
My research project ‘The Truth of Fiction’ (Fiktionens sanning) poses a simple, vast question: What can fiction tell us about the world that journalism and academic prose cannot? I tackle it by exploring two specific cases, South Africa and Argentina, and the relationship between literary fiction and society’s dramatic, traumatic transformation in these two countries over the past two or three decades. One premise of mine has been to adopt, in my investigation, the author’s rather than the literary researcher’s stance. But what does it mean in practical terms? Can an author research his own occupation? Literature is itself, after all, a form of knowledge, but there are ample grounds for the assumption that authors themselves are the people least suited to analyse the literary aspects of their own works. Attempting, in praxis, to answer the question of what artistic research on literature is all about confronts me with the dilemma of finding a single form that may, in some sense, be described as matching the content of the investigation. This dilemma is presumably unresolved. The answer is a paradox — tautology and self-contradiction alike — and the form an impossibility. My preliminary solution is necessarily a compromise: a kind of academic journalistic essay, personal and subjective but with no element of fiction and fulfilling all the requirements of academic exactitude. My fundamental lesson from the ongoing knowledge process is that writing is the foremost method. I write my way through a field resembling Borge’s garden of forking paths, in which every reference leads to another and not always back to the main path. Where I ultimately end up, I know only when the writing is finished. So far, my bid to carry out artistic research has been reminiscent of my novel projects: they too have extended over several years and changed their guise in the course of the process. But the conclusions from this both banal and revolutionary insight remain to be drawn when I am done. And someone else, perhaps, should then draw them.
Swedish abstract
Mitt forskningsprojekt Fiktionens sanning ställer den enkla och ofantliga frågan: Vad kan fiktionen säga oss om världen som journalistiken och den akademiska prosan inte kan? Jag preciserar en genom att undersöka två konkreta fall: Sydafrika och Argentina och förhållandet mellan den litterära fiktionen och den dramatiska och traumatiska samhällsomvandlingen i dessa båda länder under de senaste tjugo trettio åren. En av mina utgångspunkter har varit att göra min undersökning ur författarens och inte litteraturforskarens perspektiv. Men vad innebär det i praktiken? Kan författaren forska i sitt eget yrke? Litteraturen är ju i sig en kunskapsform, men det finns goda grunder för antagandet att författaren själv är den minst lämpade att analysera det litterära i sitt eget verk. Försöket att i praxis besvara frågan vad konstnärlig forskning om litteratur är ställer mig inför dilemmat att hitta en form som i någon mening kan sägas vara kongenial med undersökningens innehåll. Det är förmodligen ett olösligt dilemma; svaret är en paradox – både tautlogi och självmotsägelse – och formen en omöjlig figur. Min preliminära lösning är med nödvändighet en kompromiss: ett slags akademiskt essäreportage, personligt och subjektivt – men utan inslag av fiktion och med uppfyllande av den akademiska akribins alla krav. Min fundamentala lärdom av den pågående kunskapsprocessen är att skrivandet är den främsta metoden. Jag skriver mig genom ett fält som liknar Borges trädgård av förgrenande stigar, där varje referens leder till en annan och inte alltid tillbaka till huvudstigen. Var jag slutligen hamnar vet jag inte förrän jag har skrivit färdigt. Såtillvida påminner mitt bud på konstnärlig forskning om mina romanprojekt, som likaså sträckt sig över flera år och bytt skepnad under processens gång. Men slutsatserna av denna både banala och revolutionerande insikt återstår att dra när jag är färdig. Och kanske är det någon annan som ska dra dem då.
Publisher Vetenskapsrådet
Host/Issue Forskning och kritik : granskning och recension av konstnärlig forskning
Series/Issue Årsbok KFoU;2010
ISSN 1652-8395
Pages s 101-108
Language swe (iso)
Subject(s) Literature
Writing
Ethnography
Creative Writing
Humanities/Social Sciences
Research Subject Categories::INTERDISCIPLINARY RESEARCH AREAS
Handle http://hdl.handle.net/2043/11432 (link to this page)

This item appears in the following Collection(s)

Show full item record

Search


Browse

My Account

Statistics