Risker och sidoeffekter i läkemedelsassisterad rehabilitering av opioidberoende – en forskningsöversikt.

DSpace Repository

Risker och sidoeffekter i läkemedelsassisterad rehabilitering av opioidberoende – en forskningsöversikt.

Show full item record

Files for download

Facebook

Simple item record

Publication Article, review
Title Risker och sidoeffekter i läkemedelsassisterad rehabilitering av opioidberoende – en forskningsöversikt.
Author(s) Johnson, Björn
Date 2010
Swedish abstract
Läkemedelsassisterad rehabilitering (LAR) med metadon eller buprenorfin är idag den vanligaste behandlingsmetoden vid opioidberoende. LAR har starkt forskningsstöd, men är trots detta kontroversiell. Detta hänger bland annat samman med att det finns en rad avigsidor och risker knutna till metoden. I artikeln diskuteras de vanligaste invändningarna mot och riskerna med metoden. De områden som berörs är (1) om LAR kan sägas vara ”ett byte av en drog mot en annan”, (2) risken att LAR kan etablera eller hålla kvar patienterna i ett beroende, (3) om LAR riskerar att konkurrera ut andra (läkemedelsfria) behandlingsmetoder, (4) risken för läckage till den illegala drogmarknaden, (5) risken för grannskapsstörningar i anslutning till behandlingsenheterna samt (6) dödsfall av överdoser i och utanför behandling. En forskningsgenomgång görs med utgångspunkt i medicinsk, beteendevetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning. Sammantaget tyder denna genomgång på att flera av invändningarna är överdrivna. Några risker bör dock tas på stort allvar. Detta gäller framför allt risken för läckage till den illegala drogmarknaden och den därtill kopplade risken för metadon- eller buprenorfinrelaterade dödsfall utanför behandlingsprogrammen. Ett problem i sammanhanget har varit att många av de åtgärder som internationellt har vidtagits för att minska riskerna för läckage och dödsfall varit kontraproduktiva. LAR har blivit föremål för komplicerad och mycket detaljerad reglering när det gäller bland annat intagnings- och uteslutningskriterier, krav på patientnärvaro, dosnivåer, hämtningsrutiner, urinprovtagning, journalföring och behandlingstider. Resultatet har blivit en ”demedikalisering” av behandlingsmetoden som måste bedömas ha orsakat betydande terapeutiska försämringar för patienterna, utan att för den skull lösa de problem de varit avsedda för.
Publisher FORSA
Host/Issue Socialvetenskaplig tidskrift;1
Volume 17
ISSN 1104-1420
Pages 46-66
Language swe (iso)
Subject(s) Metadon
Buprenorfin
SUSA
Humanities/Social Sciences
Research Subject Categories::SOCIAL SCIENCES
Handle http://hdl.handle.net/2043/12198 (link to this page)

This item appears in the following Collection(s)

Show full item record

Search


Browse

My Account

Statistics